onödigt vetande om egon, del 14.
Hatar att komma hem när jag varit borta. Det börjar ofta redan innan hemresan påbörjat. Idag slog det till med all kraft på bussen på vägen hem. Det kröp i hela jävla kroppen och jag surade ihop eftersom alla är dumma i huvudet utom stackars mig som får lida för att alla är dumma i huvudet. Det har ännu inte släppt, fast vi nu är hemma. K har satt mig på balkongen med laptop och en påse popcorn. Han håller sig såklart på avstånd. Förstår honom. Men jag hatar verkligen att komma hem när jag varit borta. Det är som att någon häller ett lass skit i hjärnan på mig så fort jag bara börjar fatta att vardagen pockar runt hörnet. Fast jag älskar hemma. Och vardag.
6 kommentarer:
jag älskar att komma hem. alltid.
lite avis på dig. jag längtar alltid hem. men när jag väl kommer hem, eller närmar mig hemma, lyckas jag aldrig omvandla längtan till skönt-att-vara-hemma. det blir som en krashlandning istället.
Lite så där är jag också. Undrar varför...?
Skönt att inte vara ensam.
:)
Åh, jag är som inte skyldig - jag tycker det är skitskönt att komma hem. Oftast. Och - home is where my heart is.
Lyllo er. Jag tycker det är skitskönt att vara hemma. Inte att komma hem. Uppenbarligen är det en jävla skillnad...
Skicka en kommentar