måndag, april 19, 2010

ilska is my new best friend.

Jag är svag. Mycket svag. Så svag att jag nog aldrig lyckats göra mer än en armhävning innan jag rasat ihop. Och när jag snackar armhävningar menar jag armhävningar på knä. På yogan har jag till exempel struntat i de vanliga (fast yogiska) armhävningarna eftersom jag är så svag. Har istället kört så kallade delfinarmhävningar och låtsas som det regnat vid andra instruktioner. Ibland testat armarna lite, men insåg senast förra veckan att jag max klarar en halv. Men så idag hade jag så förbannat mycket ilska och irritation i kroppen att jag drog av fem armhävningar plus femton delfinarmhävningar av bara farten. Sen var jag tvungen att sluta eftersom alla andra hade gått vidare till nästa position utom jag. Vad hände?

8 kommentarer:

It´s all about me sa...

Haha, härligt! Men det kallas ju Utveckling och Muskeluppbyggnad (i kombination med ilska) - konstigt vore det ju annars :)

Kenneth Grönwall sa...

Jag gillar't, då kanske jag slipper öppna alla syltburkar och annat numera?

egoistiska egon sa...

IAAM: Jävligt snabb utveckling. På en vecka bara pang bom!

K: Beror väl på hur mycket du retar upp mig innan ;)

Erika sa...

Vad är delfinarmhävningar?

egoistiska egon sa...

Försökte hitta info om det igår men lyckades icke. Idag hittade jag dock en bild på delfinen (ha-ha).

Delfinen är utgångsställningen, sen växlar du helt enkelt mellan plankposition (fast kvar på underarmarna) och tillbaka till delfinen. Blir en slags armhävning som är jävligt effektiv för axlar/rygg. Förstår du? :/

inte skyldig sa...

varför äru så arg? är det islands fel?

egoistiska egon sa...

Det är ett axplock av ilska, men Island har absolut en liten del i det hela ;)

Lala sa...

I know the feeling! Min absolut värsta svaghet nu sitter i magen! Guud vad vissa övningar på core´n är omöjliga (.t.ex. så är den berömda plankan snarare en hängbro för mig).