jag fnissar till och med åt heltäckningsmattorna.

Nästa vecka ska jag till London en sväng. Jo, en sväng. Det blir liksom Heathrow - hotellet - kanske en öl - sova - till kontoret - möte - Heathrow på ett dygn. Och ändå ser jag fram emot det väldigt mycket. Jag gillar London. Fel, älskar! Varför vet jag inte riktigt. Det är skitigt, inte särskilt spännande och ofta ganska dyrt. Men jag längtar ändå dit mest helt tiden. Kanske är det språket, kanske är det att det skitiga tillsammans med det konservativa ger någon slags Narnia-känsla. Typ som att åka till en liten sagovärld. Känns det ologiskt? Tycker jag med.