Imorgon vet man aldrig, men nu är det fortfarande idag.

Ni vet när man jobbat en liten stund på ett nytt jobb, låt oss säga drygt en månad. Då har man gått igenom fasen "jag kommer göra underverk på det här företaget" till "vad i helvete gör jag, jag kan ju ingenting!" och börjar sakta närma sig fasen "det här går ju bra, jag fattar grejer och gör en jävla massa nytta". Ungefär där är det fint. Och där är jag nu. Eller iaf idag. Kan även ha att göra med att jag just summerade min första månad inför chefer och styrelse och märkte att jag ju gjort en hel del. På en ynka månad.