när humöret är som en berg- och dalbana.

Och så sitter jag där med huvudet i händerna och suckar över att jag inte fattar hur jag ska ro det här i hamn. Hur i helvete ska lilla jag klara det här. Och kollega nummer ett säger att det kommer visst gå, för han hjälper mig och kommer inte sluta hjälpa mig förrän allt är bra. Och kollega nummer två som egentligen inte alls är involverad i det jag gör säger spontant Du gör ju ett jävla hästjobb nu. Och så lyfter jag huvudet igen och svarar på tio mail på lika många minuter och kör igång igen.