nära döden.

Jenny skriver om att vara nära döden. Det är lite läskigt. Man har ju, åtminstone teoretiskt sett, varit i riskzonen några gånger. I praktiken vettefan, och tror inte att jag vill veta. Tänker spontant på när taket rasade ner över mitt skrivbord på mitt gamla jobb, och hantverkarna som redde upp skiten efteråt förklarade att om någon, dvs jag, funnits på plats hade den personen kanske varit död nu. Eller när jag stod på bromsen i helgen efter att en älg helt sonika traskade upp på vägen två meter framför bilen. Rätt tacksam över att våra vänner strax innan förmanat oss ungefär tio gånger om att kör försiktigt hem på skogsvägen, det är galet mycket djur på vägarna här! och att jag därför bara puttrade på i 40 kilometer i timmen. Och så tänker jag på mina vänner som satte sig i en bil den där midsommarnatten för tio år sen och brakade rakt in i ett träd och inte hade en chans att överleva.