onsdag, december 26, 2012

julsorgen.

Inte skyldig skriver så bra om julkänslan. Den där som har försvunnit. Alternativt att jag inte har hunnit lära om vad den nya, vuxna, julkänslan är. Min familj är intakt, vi är bara utökat antal sen min bror gick och skaffade sig två underbara, helt galna, ungar och en fin fru. Men innan dess, och innan jag och K blev tillsammans, var julen alltid likadan. Hemma hos mammapappa, bara familjen bestående av mig, mamma, pappa och bror. Det fanns så mycket traditioner utan att jag ens förstod själv att det var traditioner. Först när jag var med om andras julfirande förstod jag att inte alla tog in och klädde julgranen dagen innan julafton. Att inte alla fick ett paket i julstrumpan på morgonen. Att inte alla hoppade över lunchen för att orka äta julbord direkt efter Kalle Anka. Att inte alla rimmade på paketen och var tvungna att gissa innan paketet skulle öppnas. Att inte alla avslutar julafton med att koka egen risgrynsgröt utan mandel.

De första åren det var annorlunda, då jag firade med Ks familj eller hos min bror och hans familj, var det konstigt. Lite jobbigt märkligt. Som att julen aldrig riktigt blev av. Sen åkte vi bort ett år, firade julafton på ett plan hem från Thailand och det var oväntat skönt att slippa ta hand om de konstiga julkänslorna. De senaste åren har varit lättare, roligare och jag är mer okej med att saker och ting är annorlunda nu. Men det är fortfarande en liten sorg, att de där fantastiska jularna som jag upplevde fram tills jag var tjugotvå, tjugotre inte kommer tillbaka. Någonsin.

Samtidigt är det lite svindlande att tänka att jag kan forma min egen julafton. Vår egen julafton. Den dagen vi känner att vi vill det, då vi har vår egen familj.

2 kommentarer:

Johanna sa...

Känner igen ungefär allt! Fast vi kör ungefär samma upplägg fortfarande, jag tycker allt att magin är kvar litegrann ändå. Inte som förr förstås. Men ändå. Julen är fin och jag gillarn.

Colombialiv sa...

Ja precis så!
Jag fattade först den här julen att inte alla äter julbord till lunch. Här har jag gått och talat om för alla i Colombia att "i Sverige på julen är det lunchen som är den viktiga måltiden, inte middagen", för att jag trott att alla gör som vi - julbord till lunch, sen kalle anka, sen julklappsutdelning, sen risgrynsgröt på kvällen...