längtar till säsong 4.

På flyg mot Oslo, återigen. Peppar med Gabrielle och tänker som alltid nuförtiden att jag KANSKE råkar på något/n Skam-relaterad när jag är där. Mycket fånigt men ändå lite skoj i hjärnan sådär. Har för övrigt lyckats ha jobbkonversationer där uttryck som "drittbra" samt "kosemöte" används utan ironi. Väldigt nöjd över detta.

en helg.

Fredag. 
Förskolan var stängd och det var Ks tur att vara ledig med F. På eftermiddagen meddelade K att F gjort illa sig, att han plötsligt inte kunde stå eller gå på benet. Av en händelse hade jag läst om Höftsnuva två dagar innan, något jag aldrig hört talas om innan dess. Fattade väl rätt snabbt att det var det, vilket ska vara ofarligt men att barnet behöver kollas upp. Försökte få tid på närakuten, men de vägrade ta emot oss eftersom de menade att han med största sannolikhet behövde röntgas och det kunde de icke göra. Okej, det är väldigt fint men att ta sig till Huddinge kommunalt en fredagkväll för att sitta på akuten där kändes SÅDÄR. Men vi åkte dit. Och hela familjen höll sig på alldeles strålande humör under de sex timmar vi satt där (!). Förutom den lilla stunden vi skulle röntga, vilket var rätt traumatiskt för F. Jävligt tacksam att vi var två föräldrar där. Efteråt var barnet så stolt att han skrek "Ja va jättemodig FAKTISKT!" till alla han såg.

Inga skelettskador i alla fall, och vi kom hem mitt i natten svinhungriga men fortsatt rätt glada. Tryckte i oss lite McD mat som vi hade lyckats få tag på på vägen hem (alltså mat på akutmottagningar, varför finns det ALDRIG något man kan äta alls?) och somnade direkt. 

Lördag.

Fick sova till typ 08!!!! Wow. Och vaknade att att F kom gåendes till oss, till allas förvåning. Sen busade han i sängen i tre minuter innan han fick ont igen och inte kunde gå eller stå. Alltså ett barn på femton kilo som inte ens kan stå på sitt ena ben är väldigt otympligt och bökigt. Utöver det hemska att han inte kan röra sig då. Så vi höll oss rätt lugna. Jag var på uselt humör hela dagen. När F sov så skulle jag bara blunda lite, somnade som en stock på tre sekunder och sov 1,5h. Så skönt. Yogade en halvtimme när F & K badade. Gjorde tacos på kvällen, det vi hade tänkt äta på fredagen. Det tog en evighet att natta, var inte klar förrän efter 21. Då såg vi Tickled. Vilken jävla grej! Se den. 

Söndag.

Min tur att få sovmorgon, fick sova till 09.45. Mmmmmmm. Tog en dusch, klädde på oss och åkte till Solna för att hälsa på vänner. En resa som med bil skulle ha tagit 9 minuter, men kommunalt tar ca 1h dörr till dörr. Vid såna lägen saknar jag att inte ha en bil stående här utanför. Vi trodde att F var bra i sitt ben nu, för han kunde gå (och springa, men vi försökte få honom att låta bli) obehindrat. Tills det återigen bara började göra ont från ingenstans. Stackars liten. Tog en promenad sen förbi Mall of Scandinavia där vi aldrig varit. Herrejävlar vad stort det är där! Skulle vilja shoppa minst tre dagar där. Om jag vore rik. Åkte hem, jag tränade lite för första gången på två månader (exklusive yoga). Första gången jag hade lust att träna på hela den tiden, första gången jag hade ork att ens träna litegrann. Tog det väldigt försiktigt och hade bara fokus på att röra på kroppen lite. Det var väldigt skönt. 

Det var den helgen det. Jag är fortfarande oerhört skör efter de senaste månaderna. Allt är svajigt och det känns som att jag tar timme för timme eller dag för dag. Men idag är första söndagen på evigheter som jag inte har väldigt mycket ångest. Det är bra. Jag hoppas det fortsätter så.

tillfällen då en ändå tänker att man kanske är en någorlunda förälder ändå:

- När barnet säger "oj mamma, ska vi inte hjälpa till?" när okänd person tappar en sak på golvet.
- När barnet säger "har vi pengar mamma?" och blir helt lycklig när han får en peng att ge personen som sitter utanför Ica.
- När "mamma, du är min bästa kompis. Jag älskar dig" kommer spontant nästan varje dag.

2016.

Vet inte om det är någon idé att göra ett Best of 2016-inlägg som jag brukar göra, för jag har bloggat så vansinnigt lite i år. Och ganska tråkigt dessutom, de där inläggen blir ju roligare om jag har varit lite skojjig så att säga. Medans jag funderar så gör jag den här listan som alla fyller i som ÄR kul.

1. Hände något/gjorde du något i år som aldrig hänt förut? 
Massor med småsaker hände väl som aldrig hänt förr, men något stort? Näe, inte vad jag minns.

2. Höll du dina nyårslöften?
Brukar ju inte fundera ut nyårslöften direkt, men jag tror jag tänkte att jag skulle träna regelbundet hela året samt lära mig mer om fonder och aktier. Träningen gick bra, tränade regelbundet ändå fram till slutet av november. Fonder och aktier gick sådär, men jag gjorde ett försök i början av året och ska försöka lite mer nu igen.



3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ingen nära vän som jag kommer på just nu, men ja - människor som rör sig i min närhet fick barn.

Tillägg: JAHAPP. Inser ju att det är flera av mina nära vänner som fått barn i år. Så pinsamt. Nåja, skyller på min icke-fungerande stresshjärna. Felåt?

4. Dog någon som stod dig nära?
Ja. Min moster som var som en extramormor/idol.

5. Vilka länder besökte du? 
Norge (jobbet, men kanske åtta gånger totalt under året), Polen (jobbet), Lettland (jobbet) och så Finland. Gud så dåligt privat resande.

6. Är det något du saknar år 2016 som du vill ha år 2017?
Balans mellan jobb och privatliv.

7. Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas?
Inget speciellt datum.

8. Vad var din största framgång 2016?
Jag gjorde rätt stora grejer på jobbet, jag tränade bra tycker jag ändå (utifrån mina förutsättningar) och så i efterhand kommer jag väl se att min breakdown här i december faktiskt var något bra.

9. Största misstaget?
Att jag inte litade på min magkänsla i början av hösten då jag åtog mig något som var för stort, för svårt och dömt att misslyckas. Och eftersom jag inte är en person som misslyckas så brände jag hål på mig själv istället.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Varit förkyld en eller två gånger. Mått sämre mentalt.

11. Bästa köpen?
Vår vecka på Gotland i somras och resan till Helsingfors med K.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Förutom hyra och mat så var det nog Gotlandsresan i somras som totalt kostade mest. Men fyfan så fint vi hade det.


13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Min familj, K & F. Herregud så viktiga de är.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2016?
Mello-Frans-låten!

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Både och.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Tagit hand om mig själv.



17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Tänkt på jobbet.

18. Hur tillbringade du julen 2016?
Hemma, bara med K & F. Det var supermysigt! Vi åt lite julmat, öppnade paket och myste. Precis vad jag behövde: inte åka någonstans, inte ha besök. Vi träffade utökade familjerna väldigt mycket före jul och strax efter, så det löste sig liksom fint ändå.

19. Blev du kär i år?
Var vansinnigt kär i mitt barn rätt ofta. En sån fantastisk liten person vi byggt!

20. Favoritprogram på TV?
SKAM. Jag är så besatt. Mvh sett säsong 2 och 3 två gånger redan.


Oslo! Och japp, taget från samma hotell som de var på i säsong tre när de hyrde en svit ni vet. Jag bor där ibland. Men icke i en svit. 

21. Bästa boken du läst i år?
Läste tydligen bara 12 böcker i år, och av dem var nog ”Jag ger dig solen” den bästa. Den var så fiiiin. Läste förresten en kommentar någonstans om att det var spännande att få en inblick i en konstnärspersons liv, och det kanske var det som fick mig att gilla boken extra mycket eftersom det där är hemtamt för mig. Det är i såna personers närhet jag vuxit upp.

22. Största musikaliska upptäckten upplevelsen?
Jag är så dålig på att lyssna på musik nuförtiden, måste skärpa mig där.

23. Något du önskade dig och fick?
En fin semester med min familj.

24. Något du önskade dig men inte fick?
Ja, men det orkar jag inte blogga om nu.

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2016?
Solen sken och jag satt på balkongen hela dagen och drack bubbel med mina bästa vänner och min familj.


26. Finns det någonting som skulle ha gjort ditt år ännu bättre?
Ja, det går alltid att förbättra saker.

27. Vad fick dig att må bra?
Vara ledig med min familj. Att träna, umgås med vänner.

28. Vad minns du tydligast ur nyhetsflödet det här året?
Trump. Det var en så jävla märklig dag när det stod klart att han vann. Jag höll i en skitviktig workshop med 15 personer de två dagarna, vi hade varit ute och ätit middag kvällen innan och alla var smått bakis. Snöstorm deluxe utanför när alla satt i ett konferensrum och bara tittade på nyhetssändningarna från USA på storbildsskärm. Alla vara bara tysta. Utom en person i rummet som var glad över resultatet.


29. De bästa nya människorna du träffade? 
Jag har med flit de senaste åren försökt att inte ta in så mycket nya människor i mitt liv. Men i år har det ändå smygit sig in några nya personer som ändå är viktiga fast på olika sätt:
- Dels vårt lilla gäng här där vi bor, Fs kompisar från förskolan som visat sig ha helt fantastiskt bra föräldrar. Älskar att ha ett sammanhang här, att alla är helt öppna för att ses och hänga på de flesta lediga dagarna. Och barnen älskar det ju.
- Mitt lilla crew i Oslo. Det är jobbarkompisar och folk på byråerna jag jobbar med där. Det är så jävla fint att komma dit och känna sig välkommen, att de där VILL umgås med mig utanför jobbet på kvällarna bara för att jag är där liksom. Betyder dock att jag alltid är helt jävla slut efter varje Oslo-resa pga middagar och partaj, men det är ju högst självvalt.

30. Vad har du för nyårslöften inför 2017?
Ta hand om mig själv. Lära mig mer om fonder och aktier. Ha kul.

observera att ingen av oss hävdar att vi kan det här med inredning, ehum.

Att inreda ett barnrum är skitlätt om man kollar på pinterest. Men i verkligheten är ju 99% av de förslagen där för att göra fint för de vuxna typ. Lätt överdrivet kanske, men fan vad svårt det är att göra en bra mix av funktionellt för barnet och ändå helt ok utseendemässigt? Vi har haft svårt att få till det i F's rum av flera anledningar, men det börjar arta sig nu. I alla fall på vissa platser.

Garderoben har varit KAOS i alla år, vi har av någon anledning inte hittat något bra sätt att få till mer förvaring. Vi har mätt och kollat och varit på IKEA flera gånger. Men vi måste ha tänkt helt fel hela tiden, för nu var vi på IKEA för någon dag sen och plötsligt passade extra trådbackar och vi hittade massa smått och gott? Att nu ha fem trådbackar i en garderob istället för endast två kommer förhoppningsvis råda bot på kaoset. 

Småförvaring. Vi mixar lite snyggare lådor med barnlådor, typ dessa. K är nitisk på att sortera leksaker och har gjort så från början vilket är så jävla skönt nu när F vet exakt vilka leksaker som ska ligga var (och var de finns) när vi städar varje kväll. Plastbacken har förresten hjul = hjärtemoji. 

Vi har ganska mycket såna här ytor i hela lägenheten, små korta bitar av vägg som inte rymmer så mycket. Har letat efter en bra hängare utan att hitta, tills plötsligt IKEA hade en perfekt. Passar finfint för väskor och elefantutstyrsel. 

Och så tavlor då. Mest för de vuxna egentligen, men det är ju väldigt fint ändå. Utöver såna här har vi än så länge ett foto på K när han var liten, en teckning av mig som barn (som min pappa gjort), en tavla som min farmor gjort och en massa foton och teckningar uppsatta på ett sånt dära snöre man kan hänga lite vad som helst på. Gud vad heter det? Jaja, ni fattar nog. 

hoppsan!

Vad jag skulle göra i helgen när K var borta med F:
- storhandla med bil
- storstäda lägenheten

Vad jag gjorde:
- storhandlade med bil
- såg avsnitt 8-11 av säsong 1 av SKAM
- såg hela säsong 2 av SKAM

HERREGUD!
Säsong 1: fniss.
Säsong 2: aj.

Nu har jag tvingat K att kolla ikapp så vi kan ventilera tillsammans efteråt.

vad som utlöste det hela.

Absolut inte orsakade, men är väl ändå ganska typiskt för hur fort det snurrar:

Måndag: Jobbade, hade introduktion för en ny konsult som ska ta över ett av mina projekt.
Tisdag-onsdag: Warszawa. Workshop som jag och en av mina projektledare höll i, startade igång nytt projekt.
Torsdag: Jobba ikapp det jag missat under veckan, förbereda att jag skulle vara borta fredag.
Fredag-Lördag-Söndag: Hade med mig F till mina föräldrar då förskolan var stängd och jag behövde lantluft. Men mina föräldrar blev sjuka, så jag tog hand om två vuxna och ett barn under en helg. Inte mycket vila där inte.
Måndag-Tisdag: jobbade.
Onsdag-Torsdag: Oslo. Heldagsmöten.
Fredag-Lördag-Söndag: åkte till Öregrund. K bad mig sova hela helgen och det gjorde jag typ. Var inte ett dugg piggare efter det.

Jag vet inte, men såhär i efterhand nu en helg senare är det ju inte helt märkligt att det var under dessa två veckor det rann över totalt för mig.

spridda skurar mellan Hornstull och T-centralen.

Vi får se hur långt jag hinner skriva.

- Kollar någon på Black Mirror? Vi gick rakt på säsong 3 och jävlar vad vissa avsnitt är bra. Kan vi diskutera avsnitt tre (den med unga killen som fick skit på sin dator) i kommentatorsfältet? Gud, behöver typ terapi efter det avsnittet.

- Lucia gick oss helt förbi detta året också. Förra året var vi i Thailand (åh!) och detta året så var F sjuk. De har iofs sitt luciafirande imorgon på förskolan, för att kombinera led veckans apt så föräldrarna bara behöver en bökig dag denna veckan. Så fint tänkt av pedagogerna tycker jag.

- Häromdagen ringde jag och bad om hjälp. Jag måste prata med någon. Den senaste tiden har det liksom rasat ihop. När det från alla håll och kanter påpekas att jag inte verkar må så bra så blir det också som att någon trycker på en knapp, jag känner efter och inser att Näe, det står inte helt rätt till.

- Igår frågade jag K om han kunde förklara vad det är som händer i Aleppo, för jag kände mig förvirrad efter medierapporteringen den dagen. Jag vet inte om vi blev så mycket klokare, men vad i hela jävla världen är det som händer? Och varför kan vi inte stoppa detta?

- Trump. Fan, det börjar bli otäckt nu tycker jag.

Nästa: t-centralen.

veckan som gick.

Vad gjorde jag den här veckan då? Oerhört spännande info, håll i hatten:

Måndag.

Minns knappt måndagen? Lämnade förskola, jobbade och kom hem till familjen. Jobbade lite till när jag nattat F eftersom jag hade två presentationer som skulle vara klara på tisdag morgon och ingen av dem var klar. 

Tisdag. 

Hade ordnat en två-dagars workshop för fjorton pers och var lite nervös om det skulle funka. Människor från Polen och Norge flög in, plus mitt crew här i Stockholm då. Historien mellan dessa människor har inte varit spikrak direkt, men DET GICK SÅ JÄVLA BRA. Drog med alla ut och åt på kvällen, och jag tror alla var rätt nöjda med det också?

Onsdag. 

Vaknade 04.30 av att telefonen burrade och meddelade att Trump vunnit Florida och flera andra swing-states och att sannolikheten nu var stor att han var USAs nästa president. Kunde inte somna om. Och sen var det snökaos, fick rusa ner i förrådet och hämta bob till F som jag fick dra honom på till förskolan. Han tyckte det var fantastiskt kul och när jag försökte säga hejdå till honom så låg han i en snöhög och fnissade lyckligt. Dagen präglades av USA-prat, lösa problem med fjorton pers i ett rum och sen hade jag en presentation för min chefs chefs chef och folk på den nivån som jag förberett i tre veckor. Det gick strålande och min chef beordrade mig sen att åka hem och ta ett glas vin. Och det gjorde jag, efter att jag high-fivat min projektledare för väl utfört arbete med workshopen som ju även var en succé dag två. Så på kvällen nattade jag F, tog ett glas vin och säckade ihop totalt.

Torsdag. 

Hade noll problem med snön på onsdagen eftersom jag bor på en tunnelbanelinje som gick fint, men jag orkade helt enkelt inte gå till jobbet så jag jobbade hemifrån i soffan. Oerhört skönt. Hämtade F på förskolan, vi gick hem och var rätt griniga på varandra hela kvällen. Blev sams när vi nattade. K var på galej så jag började kolla på The Fall S03 och kunde inte sluta förrän jag sett tre avsnitt. 

Fredag. 

Ganska bra dag på jobbet. Hade ett snack med min chef om att jag är så himla slutkörd. Och hon förstod, tror jag. Hämtade F på förskolan och K hade kommit loss från jobbet samtidigt så F var helt lycklig över att båda föräldrarna hämtade samtidigt. Lugn kväll hemma, jag såg klart resten av säsong 3 av The Fall. Vill se om alla säsongerna igen.

Lördag. 

Fick sovmorgon, men det hjälpte föga då jag hade sovit kasst hela natten. F kom över till oss kl 02 på grund av olycka i hans säng, och han frös och låg klistrad kring mig hela natten. Han har helt sjuka krav på mig när vi sover, jag får inte vända mig om från honom för då "kan inte seeee diiiiig maaaaammaaaaaa" osv. Så jag sov skräp. Men ack så mysigt det ändå är. Nåväl. Sen hade jag dealat till mig egentid på stan. Åkte och shoppade! Tröjor, klänning, underkläder, strumpor, strumpbyxor, saker till F. Mycket nöjd. K åkte på fest och jag och F hade en mysig kväll. Sen såg jag Så Mycket Bättre och kände mig rätt nere. 

Söndag. 

Fick en massa praktiskt jox gjort på förmiddagen. Kände mig bättre. Åkte till Emma Esteban och fikade hos hennes fina familj. F var helt förvånad över att deras barn numer går och inte är en liten bebis längre. Sen åkte vi och käkade hamburgare på Svenska Hamburgerköket för att fira fars dag. Och nu ska jag jobba lite, ta ett bad, ringa min pappa och sen försöka sova i god tid. 

Det var den veckan det. 

fjutt.

Det känns som att jag har haft pyspunka en längre tid. Jag är väldigt medveten om varför, men det kämpigaste är hur det får mig att må kring små beståndsdelar här i livet. Stod tidigare idag i köket och hörde mig själv säga Äh, jag orkar inte bry mig till mig själv. Har redan glömt kontexten, men jag hatar att inte bry mig. Att jag inte orkar bry mig. Orkar engagera mig i hur det ser ut hemma. Var vi ska fira jul. Om kläderna är rena. När jag senast hörde av mig till mina vänner, när de senast hörde av sig. Jag vill ligga på soffan och kolla på tv eller resa till ett varmt land. Men jag orkar inte leta upp en resa. Det som smärtar mest är hur jag inte orkar vara en engagerad förälder heller. Mitt barn är just nu extremt pappig, och jag vet att det är för att jag är och har varit frånvarande en tid. Det är okej att vara det ibland, det vet jag. Men för första gången gör det ont att barnet väljer sin pappa 10 gånger av 10 framför mig. Inte för att jag är svartsjuk eller avundsjuk utan för att jag just vet vad det beror på: min ork och engagemang.

ett inlägg om träning.

Erika frågade om min träning. 
"Varför slutade du med Lofsan? Hade du tillräckligt med övningar för att köra själv? Eller var det inte bra längre? Eller är din bäckenbotten liksom game igen"

Jag slutade med min online PT för att jag kände att det var dags. Jag började känna mig ganska säker på min teknik, hur jag kunde steppa upp med mer vikter och mitt behov av henne blev mindre. Körde ändå över ett år, och det är ju verkligen inte gratis detta. För mig var det dock helt perfekt, men all good things comes to an end. Så jag har fortsatt min träning själv. Väldigt mycket baserat på alla övningar jag redan gjort med henne, men också att jag nu ibland vågar mig på lite andra övningar jag får inspiration från hos andra. Det är dock ganska sällan, men jag känner ändå att jag vågar det nu. 


Min bäckenbotten är som den är. Men nu har jag kontroll över den och har byggt upp muskler runtomkring (rumpa!) så att jag också känner ett "stöd" från kroppen istället för att knip ska sköta hela biffen. Men - min status varierar väldigt. Och är väldigt beroende av mitt beteende. Inte göra knipövningar på tre dagar? Då ramlar jag två steg bakåt direkt. 


Ändå är jag så himla glad över den lilla resan jag gjort, som för mig är enorm. Den har gått sakta och egentligen borde jag träna lite oftare (1-2 ggr per vecka nu), men mitt mantra är och har alltid varit att 1 gång per vecka är 100% bättre än ingen gång. 2 gånger är dubbelt så bra som 1 gång osv. Ja ni fattar, hitta ett upplägg som funkar i vardagen snarare än att pressa in x antal pass per vecka. Nåja, min resa ja. Jag kanske inte känner mig stark nu, men jag känner mig fan inte svag. Märker det i vardagen, märker det när jag tränar. Bara en sån sak att jag inte kunde göra knäböj med ens 8kg kettlebell för ett tag sen, och nu gör jag med 16kg utan problem? 


I början efter förlossningen när jag mådde som sämst psykiskt plöjde jag allt som gick att läsa kring de med liknande problem som mig. Hittade en träningsblogg som beskrev hennes resa i detalj. Hon slutade skriva typ när hon var i läget att "det kommer aldrig bli helt bra, men nu kan jag kontrollera det och jag kan träna tung styrketräning". Tänkte då att jag aldrig kommer vara där. Men nu är jag på väg dit emellanåt och det är så fint att jag inte riktigt kan beskriva det. 


Tror också det var Erika som frågade hur jag tränar nu, vilka övningar. Jag gör väldigt mycket övningar med kettlebells då mina program grundar sig i att jag ska kunna träna hemma = kettlebell är fanimej fantastiskt. Såhär ser mina två senaste pass ut. Tar cirka en halvtimme och jag har rejält med träningsvärk i baksida lår efteråt.


Pass 1: 
Cykling 5 min
8 svingar (18 kg)
8 drag till hakan (12 kg)
8 raka marklyft (16kg)
8 knäböj (16kg)
8 höftlyft (16 kg)
8 per ben utfall bakåt (12kg)
8 good morning m KB (16kg)
8 per arm enarmsrodd (12kg)
* 3 


Pass 2 där jag ökade vikterna på vissa: 
Cykling 5 min 
3 * 15 rodd i trx
3 * 10 svingar (18 kg)
3 * 20 höftlyft (10kg vikt)
3 * 10 knäböj (16kg)
3 * 10 raka marklyft med KB (18 kg)
3 * sidofällningarna med KB (16kg) 

söndag.

Mådde inte så bra idag. Trots att jag sov middag med F och sen gjorde trettio minuters yoga för "stress and anxienty" så kände jag farligt nära tendenser till lätt panikångestattack. Lämpligt nog hade K styrt upp att barnets tre (!) kompisar med föräldrar skulle komma hit. Så, en lägenhet med fyra treåringar och sex vuxna. Jag fick fan lite panikångest av bara tanken. Men icke då, det var tydligen precis det jag behövde. Efter tre timmar var alla trötta, nöjda och glada. Även jag. Stress som bortblåst.

Hade jag aldrig kunnat ana.

jobbet.

Åh men jag vet inte. Jag är en sån där som tycker väldigt mycket om att jobba. Jag tyckte även om att gå i skolan, att vi hade prov och så vidare. Var glad när vi började få betyg i högstadiet. Jag älskar fan att prestera, att lyckas. Det här var också en av de stora grejerna när jag var föräldraledig, jag tyckte det var jobbigt att inte leverera. Det tog mycket tankekraft att övertyga mig själv att det är en prestation att vara föräldraledig också, men jag lyckades nog aldrig övertyga mig. Förstod teoretiskt men inte praktiskt.

Egentligen så skulle jag vilja ha ett lugnt jobb där allt rullar på, ingen stress eller oro. Men jag kan inte ha det så, jag tröttnar. Blir uttråkad. Får ju en kick av att få jävligt jobbiga grejer tilldelade mig som jag först får panik över i några veckor för att sen börja förstå logiken kring, se hur vi ska göra det och sen bara görat. Gärna en tight deadline också. Älskar att jobba med team och med smarta människor som jag lär mig något av.

Kanske är det därför jag fått det här omöjliga projektet i mitt knä. Allt är knasigt och fel från början och nu ska jag se till att det blir bra. Med två olika utvecklingsteam med 10+ personer i och stakeholdergrupper och fan och hans moster. Får spontana komplimanger varje vecka från olika håll om hur tryggt det är att jag leder projektet, att jag är bra, duktig etc jada jada. Det gör mig såklart mycket glad och så kämpar jag på lite extra.

Min kille säger att jag är för lojal. Jag tror det handlar om att jag tycker det är för kul, att jag känner ett ägarskap och ansvar. Och så den där kicken av att lyckas, att leverera och prestera. För jag sliter, vägrar misslyckas. Det är iofs kanske detta som är att vara lojal? Jobbar kvällar, funderar på helgerna och lägger energi på att få de som bestämmer att förstå vad jag vill, vad vi behöver göra så de kan ge mig ett go ahead. Men det är en sån himla hårfin gräns det där. För jag skulle lätt kunna jobba dygnet runt. Det krävs kraft att ställa om varje eftermiddag, att gå från Jobb-mode till Familjen-mode. Jag vet att familjen är prio 1. Att familjens mående är viktigast, att de som jobbar för mycket ångrar sig när de är gamla och ser tillbaka på livet. Att ingen tackar dem när de sliter av sig armar och ben i kampen att lyckas. Men samtidigt, varför är det fel att tycka om att jobba? Det är ju där jag är åtta timmar per dag. Det handlar bara om den berömda balansen. "Bara". För fan vad svårt det är att balansera.


Med vänlig hälsning,
Duktig Flicka.

helsinkilajnen!

Ja, vi var ju i Helsingfors min kille och jag. Han fick det i 40-årspresent av mig i somras. Vet inte hur många gånger jag fått frågorna 1. varför valde jag just Helsingfors? och 2. åkte ni båt dit? Svaren:

1. Ville åka någonstans dit vi inte varit på resa tidigare (båda har varit i Helsingfors men inte på det här sättet, utan typ jobb/snabbvisit). Plus kort flygtid, inte för dyra biljetter samt att jag just när jag bokade var lite extra rädd för större städer då det var så jävla mycket terrorgrejer. Sad but true.

2. Vi flög.

Så hur hade vi det då? HIMLA BRA. Gud, vårt mål var att bara få vara med varandra, sova och äta gott och vara barnfria. Och så blev det.

Vi bodde på Hotel F6 efter tips från Peppe. Just nu är det bästa hotellet i Helsingfors enligt Tripadvisor och det var fanimej perfekt för oss. Exakt ett sånt hotell vi gillar. Plus i kanten att vi inte såg ett enda barn på hotellet under vår vistelse där.

Vi åt så himla god mat på Sandro. Var mätt resten av helgen. Nordafrikansk/Marrockansk mat och en juice till det som satt som ett smäck. Beställde in ett glas vin men det var inte ens gott till maten? Lika mycket som jag älskar att ta ett glas vin till god mat älskar jag när man upptäcker att det alkoholfria alternativet är godare.

Vi hade inga planer egentligen. Vi strosade omkring, gick i alla butiker vi ville, shoppade, fikade, kollade. Jag köpte: en tröja, ett läppstift, ett par vantar. Gick till Kiasma och började med en fotoutställning om kvinnor som blir utsatta för syraattacker och omskärelse. Det var knäpptyst i lokalen förutom lite snyftningar. Det var som ett slag i magen, och då är jag knappast den som är lättrörd i såna här sammanhang. Resten av uställningarna kändes ganska blaha. Kanske för att vi började med det där slaget i magen, eller för att det var blaha. 

Timmarna innan flyget gick hem så hittade vi en gata som hade exakt den typen av butiker vi älskar. Men det var söndag och då är tydligen allt stängt. Så himla tråkigt. En loppis var öppen, hittade ett par skor till F. Och så hittade vi en annan gata med hus som såg ut som Huset Fullt-husen i San Francisco.

Sen åkte vi hem och var utvilade, nöjda, mätta, med intryck och längtade ihjäl oss efter vårt barn som hade haft en helg med sin farmor som var så rolig att han inte ens hade saknat oss. 

varför jag måste bo i hus.

Fick en kommentar från Kristine som frågade varför jag måste bo i hus.

Det enkla svaret är för att det alltid varit en självklarhet för mig och i stort sett det enda jag någonsin kunnat visualisera som en "dröm". Att jag bor i ett hus med min familj. Hus kan vara radhus, men det måste ha en gräsplätt. Jag vill kunna öppna dörren och gå rakt ut. Vill att mitt barn ska kunna göra samma sak. Är själv uppvuxen på landet, på en stor fd bondgård med egen åkermark och tillhörande skog. Att flytta till en lägenhet var ganska chockartat för mig och de första åren hade jag ofta klaustrofobi.

Vi pratar ofta om radhus vs sommarstuga till exempel, men i ärlighetens namn är det inte så stor prisskillnad om man tar in våra kriterier. K får till exempel klaustrofobi om det inte är inom rimligt avstånd från ett vattendrag som sitter ihop med havet (Mälaren är alltså ok). Plus att om vi köper sommarstuga och lånar pengar för det så hamnar vi på en hög månadskostnad totalt då vi har en hög hyra idag.

Och, jag lägger ganska stor skuld på mig själv för att vi inte köpte en lägenhet när vi flyttade ihop istället för att flytta till en hyresrätt. Men det har jag bloggat om förut. Inte så mycket att göra åt saken nu, men ibland svider det. Framförallt när jag ser andra i vår närhet göra bostadskarriär och inte har några problem att lägga 3-4-5 miljoner på ett radhus eller ett hus.