fina förorten förbjuder findricka.

Igår var en sån där dag då det känns att livet är bra. Utsövd, nybakade baguetter till frukost, order från K om att Idag ska du gå ut och fotografera, kameran över axeln och fota förorten, handla en flaska rött på systemet, sakta gå omkring i matbutiken bland alla andra som rusar fram, ta hand om växterna för att försöka få till fred i huset, sätta upp kökslampa (äntligen!), börja läsa Ls examensarbete om ekologisk bomull, laga god mat, göra sig snygg för fest och så fest med många människor på liten yta och väldigt trevligt. Åka hem i ovanligt god tid efter ovanligt lite vin. Ändå vaknar jag idag med samma bakfyllekänsla som de gångerna det senaste halvåret som jag varit totalt däckad och inte kunnat röra mig dagen efter. Fast light. Jag mår ju ändå bra, men känslan. Inte som en vanlig bakfylla som botas med lite bakfyllemat. Såhär har det varit sen vi flyttade från innerstan till förort. Samtidigt som jag inser att det oftast verkar hända när jag dricker rödvin. Men öl går bra. Och förort känns mer öl än findricka som rödvin, så det finns kanske en logik bakom det här trots allt. Fan.