hemkört.

När jag bodde på landet, dryga milen från närmsta pizzeria, var aldrig hemkörning ett alternativ. Om det ens fanns. I Stockholms innerstad var det inte heller något jag övervägde. I huset bredvid fanns en pizzeria och på ett par minuters promenad fanns ett tiotal olika restauranger och snabbmatkedjor. Men nu bor vi ute i förorten och det har blivit dags att tänka om. Precis när vi flyttade in landande ett reklamblad i brevlådan som suttit på kylskåpet sen dess. Fri hemkörning. Vi testade förra söndagen, då jag klev ur sängen först när solen gått ner. Det var gott. Det gick fort. Det var billigt. Igår var planen att storhandla och därefter laga lite mat för att mätta hungern i denna helgs bakismagar. Vi tänkte genomföra planen, men sträckte på oss lite i soffan och hämtade sen lappen från kylskåpet. En halvtimme senare fanns två vita frigolitlådor med kebab hemma. Gott, billig, fort. Det känns som att det här enkelt kan bli en väldigt dålig vana.