tack och bock.

Ge mig tretusen och en fotokurs var en önskan jag mest slängde ur mig i desperation, utan att ens fundera över om det kunde bli verklighet. Så kom ett mail om att en extra kurs satts in för att möta efterfrågan. Jag blev glad. Sen inte så glad när jag insåg att den fortfarande är väldigt dyr och jag inte riktigt har råd. Hatar att be andra om pengar, hatar att inte klara mig själv. Men ibland måste det tydligen göras, och ibland kan det tydligen löna sig. Pappa sa att det inte var några problem om jag ville låna pengar. Han förstår ju det här med kreativitet, och konstigt vore det annars. Jag anmälde mig till kursen. K tyckte jag skulle fråga chefen om bidrag till avgiften. Tvekade, men insåg att jag åtminstone inte kan förlora något på det. Inte för att jag fotograferar i jobbet, men photoshop och jag är vänner och mitt arbete blir delvis bättre ju bättre polare vi är. Faktiskt. Så jag skrev ett mail. Nervös väntan. Svar.
Egentligen brukar vi inte stå för kurser under provanställningen.
Men jag tycker att du gör ett bra jobb så vi gör ett undantag denna gång.
Jag ville mest skrika och skratta högt, men fick behärska mig och skriva i stora bokstäver på msn för att uttrycka min glädje. Sen gick jag på toaletten och dansade lyckodans framför spegeln. Egon + fotokurs = sant.