sjutton.

Förra julen fick jag fjorton böcker. Hade som mål att läsa alla under 2007, men det kom lite andra böcker emellan. I vilket fall som helst har jag läst mycket mer än innan, mycket eftersom kurslitteraturkravet försvann efter halva året. Så då känner jag mig lite duktig såklart. Tills pappa berättar att han under julen läste tre böcker på tre dagar. Jag försöker att ignorera det.

Truman Capote - In cold blood
Margret Atwood - Oryx & Crake
Anna Gavalda - Tillsammans är man mindre ensam
Jonathan Safran Foer - Extremt högt och otroligt nära
Orhan Pamuk - Snö
Selma Lagerlöf - Mårbacka
James Frey - My friend Leonard
Jonas Moström - Svart cirkel
Håkan Nesser - Människa utan hund
Stieg Larsson - Män som hatar kvinnor
Jonathan Safran Foer - Allt är upplyst
Hjalmar Söderberg - Den allvarsamma leken
Carlos Ruiz Zafón - Vindens skugga
Truman Capote - Breakfast at Tiffany´s
William Diehl - Primal Fear
Anna Gavalda - Jag älskade honom
Stieg Larsson - Flickan som lekte med elden


Den här julen fick jag tio böcker plus en hel del kokböcker. Tänker inte försöka mig på att laga mig igenom kokböckerna.


(Eftersom jag tycker om traditioner så kommer det även att dyka upp en Best of 2007 så småningom. Håll ut!)

julskinka ger magont.

Är ute på vishan. Knappt gjort något överhuvudtaget sen vi kom i lördags, förutom att äta en sjujävla massa mat och öppna paket och äta lite mer och så lite gamla Arkiv-X-avsnitt. Ändå har min konstant latenta magkatarr gjort sig påmind. Tror det är all fet mat utan salladsblad och nyttigheter. Därför har jag avbeställt julmaten hos mamma och pappa, dit vi åker sent imorgon. Första julen någonsin utan mina föräldrar, och utan att vara där jag är uppväxt. Konstigt till tusen och jag saknar dem, men det har ändå varit en minst sagt fin jul. Nu ska vi se Mio min Mio som K fick i julklapp av mig. Ryktena säger att filmen är dubbad, men det har jag inget minne av från den enda gång jag sett den. Vi lever därför ännu i förnekelse.

håll ut!

Jag är skitdålig på att blogga nu. Om möjligt ännu sämre på att läsa bloggar. Men jag har nästan handlat klart alla julklappar och jobbar som en liten myra hög på socker eftersom kontoret ständigt är fyllt av julgodis från samarbetspartners etcetera och så vidare.
I’ll be back.

en julstake kanske?

Det är nästan så jag vill betala 19:- för att kunna läsa vilken kunskap Aftonbladet vill förmedla inom området "julstakar".

fortfarande inte helt återställd.

40 timmar i Paris är galet. Det är omöjligt att hinna mer än att skrapa på ytan. Ändå hann vi massor. En minibuss tog oss runt överallt och visade sevärdheterna genom en dimmad bilruta. Vin och mojitos höll oss vakna på nätterna, det fantastiska kaffet på dagarna. Vi hade tre timmars tid på egen hand och då spöregnade det. Taxichaufförerna hittade ingenstans när de väl gick att få fatt på. Människor köade för att se på julskyltningen i de svindyra butikerna. På vägen hem tog vi en sväng om Amsterdam och drack ytterligare lite kaffe på Starbucks. Jag var utmattat innan vi ens lyfte från Arlanda, och ännu mer utmattad då vi landade igen. Paris på våren måste vara oslagbart.

35h skulle vara perfekt.

De senaste dagarna har jag snoozat i 45 minuter varje morgon. Kommer inte upp. Omöjligt. Om jag fått sova i sex timmar utan alkoholhaltiga drycker kvällen före har jag känt mig relativt utvilad, men kommer ändå inte upp. Somnar nästan på tunnelbanan och försöker så gott det går att hålla ordning på allt som ska göras innan julen blir jul. Just nu sitter jag och undrar om mina kära arbetskamrater samt chef behagar komma in till kontoret. Annars sitter jag själv med en deadline på sådant som egentligen inte tillhör mina arbetsuppgifter och som jag därmed egentligen inte kan. Det löser sig. Nog. Imorgon ska jag sova längre än vad jag gjort på flera veckor, och sen försöka handla så mycket julklappar det bara går. Måste skriva önskelista också, för jag antar att ”fler timmar på dygnet” är svårt även för mamma att ordna.

phu.

Imorse fick vi ett mail från något högt höns i USA. Där fanns en bloggningspolicy. Det stod bland annat att man inte får avslöja tekniskt arbete och ekonomisk information om företaget, eller skriva nedvärderande om sina kollegor eller samarbetspartners. Jag känner mig inte speciellt träffad.

men jag hinner inte sova.

I tisdags åt och drack jag gratis på Allmänna Galleriet hela kvällen. Igår var det gratis julbord och dryck på Nyckelviken. Imorgon flyger jag till Paris över helgen där jag bor, äter, åker på sightseeing och så vidare. Gratis. På tisdag är det julfest med jobbet. Då är allt gratis. Ändå är jag jävligt irriterad på mig själv som sumpade mitt nyköpta SL-kort igår. 620:- man kan ha roligare för. Drinkar i Paris, till exempel.

dygnet har bara tjugofyra timmar.

Mina förväntningar på studiofotograferingen var för höga. Jag blev frustrerad, stressad och arg. När det var de andras tur att ta plats bakom kameran mellan de olika ljussättningarna satt jag på en stol i ena änden av studion och såg allt det där andra som jag egentligen ville fotografera. Spiraltrappan i korridoren, nödutgångsskylten, fotografen, åskådarna och taket. Inte modellen. Inte med rätt ljussättning och allt så på pricken uttänkt. En av de andra kursdeltagarna sa att hon sett mina foton på fotosidan.se och det gjorde mig något gladare. I andra omgången verkade det som att jag fick till ett vettigt porträtt. Sen såg jag de andras och insåg att jag hade fel. Verkar alltid lägga all energi på bildkompositionen och struntar omedvetet i tekniken. De andra fick vackra porträtt och jag fick bra bildkomposition. Frustrationen över att inte behärska något gör mig vansinnig och beredd att ge upp allt. Jag tappar lusten och vill inte försöka igen, samtidigt som envisheten säger att jag fanimej måste bli bäst. Ett par nätters sömn och fotografierna i datorn i stället för i kameran visar att de visst det blev helt okej. Inte omvälvande eller fantastiska. Okej. Men jag tycker ändå att de bilder som jag tog enbart för att kolla inställningarna på kameran, som är ännu längre från tekniskt bra, är de mest intressanta. Så ser jag ett program av Slutet på historien och undrar varför jag aldrig bidrog med en text till tävlingen. Vid närmare eftertanke fanns det aldrig ens en timmes tid att sätta sig ner och skriva ett eget bidrag. Men jag borde ha tvingat mig själv, på något omänskligt sätt. Jag vill så mycket att jag blir förbannad.

jag blev utmanad.

Vad gjorde du för tio år sedan?
Gick sista året i högstadiet. Jag var okysst och hade aldrig varit full. Började ana att jag snart skulle få en ny miljö omkring mig och längtade otroligt mycket.

Vad gjorde du för ett år sedan?
Läste Kreativt skrivande och upptäckte väldigt mycket om mig själv och min kreativitet. Tackade ja till massor av nybyggda lägenheter i en förort. Trodde aldrig vi skulle få ett förstahandskontrakt efter endast 5 månader i bostadskön. Men hoppades.

Fem snask du gillar?
Saltlakrits. Saltlakrits. Saltlakrits. Polly. Schweizernöt.

Fem sånger som du kan hela texten till?
Kan jag en enda? Jag är ingen låttextmänniska.

Vad skulle du göra om du var miljonär?
Beror väl på hur många miljoner. En är ju knappast mycket i dagens läge. Jag skulle i vilket fall som helst betala av mina studielån, resa en hel del och se till att vi har pengar till husköp och allt sånt där vuxet som kommer att behövas i framtiden.

Fem saker som du gillar att göra?
Jobba. Bo tillsammans med K. Skriva. Fotografera. Läsa.

Fem saker som du aldrig skulle klä dig i eller köpa?
Skor med klackar. Långklänning. Långkjol. Örhängen. Rosa kläder (förutom den rosa tröjan jag har som faktiskt är fin).

Fyra favoritsaker?
Ks systemdigitalkamera, dator (fast inte min, jag hatar den), vår lägenhet, min ipod.

Fem personer som jag gärna vill se göra den här utmaningen?
Vem som helst som vill. Kanske behöver någon ett litet avbrott på jobbet?