djuret heter urban.
Hela blocket håller på att rasa sönder. Ipodsladden fastnar i omslaget och river sönder lite till, samtidigt som den ständigt latenta morgonirritationen växer i magen. Men solen skiner. Trots att knappen i favoritjeansen lossnade med en smäll imorse. Har jag blivit tjock? Tänk om jag helt plötsligt skulle vakna en dag och inse att jag sakta med säkert lagt på mig en hel massa kilon. Utan att jag märkt något. Jag fasar att sådant händer. Törs liksom inte lita på mitt eget omdöme och mina tankar i alla lägen. Min hjärna är nästan som ett djur. Något som inte riktigt tillhör mig, men som bor i mitt huvud och som lever sitt eget liv. Ett djur som behöver uppfostras, matas, stimuleras, nattas och lugnas. Ett arbete alla dygnets timmar. Om arbetet inte utförs kan saker och ting gå rakt åt helvete. Det var riktigt nära en gång. Läkaren stoppade in två pillerburkar i mitt liv och sa Ät! Jag åt inte. Istället inväntade jag hjälpen att tygla hjärnan och det där förbannade djuret som jag aldrig någonsin verkar kunna släppa ur sikte. Hjälpen utan piller kom och med massor av elektroder på kroppen visade skärmen att det mycket väl kunde vara så som jag tror. Att min hjärna är aldrig still. Aldrig vilar. Efter ett tag hjälpte hjälpen. Det hjälpte! Men jobbet kommer aldrig att kunna slutföras. Jag måste ständigt mata, natta och trösta hjärnjäveln. Och tvinga den på toa för att skita. Men när anteckningsblocket som alltid ligger i väskan inte blivit använt på veckor eftersom det nästan rasar sönder och enbart väcker ilska är det dags att köpa ett nytt. Ett fint. Kanske på Matton. Eller Bookbinders Design. Den här gången ska jag vårda blocket. Så att det inte ligger oanvänt i väskan och låter all skit stanna i hjärnan istället för att hamna på papper. Och så behöver jag ett par nya jeans.
8 kommentarer:
Fan vilken bra text, egon!
tack fina du!
du skriver så det känns :) (jag röstar förövrigt på ett block från Bookbinders Design, de är så fina att man vill äta upp dem!)
baumbi: tack! och jag vet, de är de fiiinaste. men eftersom jag alltid har blocket med mig i väskan behöver det helst ha lite mjuka omslag. men jag ska kika på båda ställena. :)
jag har en liten anteckningsbok i min väska. jag använder det inte så mycket för tillfället men ibland när hjärnan rasar är det bra att ha, skruva upp saker som man tänker och sen släppa det.
Det var han som var författare som fick mej att köpa boken för snart ett år sen när jag var helt speedad. Han hade en själv. En sån där svart författaraktig. Jag köpte en med lila blommor på med matchande penna, på ordning och reda.
Fasligt bra för att skriva inköpslistor eller roliga citat. Eller få kyparen att skriva ner vad den där plattan heter som dom spelar på restaurangen som var så skön om inte annat.
ja fint. matton, skriva och måla låter sunt.
Och jag behöver en jeansmodell.
joules: precis. jag vill alltid ha möjligheten. det är alltid då orden blir bäst också. älskar att skriva på tunnelbanan med hög musik i lurarna.
jag lyckas dock alltid förstöra dem, antingen fysiskt eller med att jag skriver så fult och slarvigt att det inte blir som ett anteckningsblock att spara. och det är trist.
anne: hade gärna hjälpt dig om jag kunnat... :)
Appropå jeans, jag köpte ett par förra veckan. Snygga lite bootcutiga som funkar perfekt till sneakers.
Fast nu har jag röd färg på vänster knä och gul på höger lår.
Går det att få bort akrylfärg måntro?
Skicka en kommentar