that I can go to japan... and back.
Det är något fel på mig och min matsmältning, ämnesomsättning, mage, tarmar eller något liknande. Jag vet inte exakt vad, men det innebär bland annat att jag ibland kan gå från att inte vara hungrig till hungrig inklusive kramper i magen och yrsel på ett par sekunder. Så var fallet igår när jag kom hem från jobbet. Grymtade åt K att jag var så hungrig så jag knappt orkade stå upp. Hasade mig in på toaletten för att byta kläder, ett knappt genomförbart uppdrag i mitt tillstånd. När jag kom ut satte K en macka i näven på mig och skruvade upp volymen på stereon. Två tuggor och en halv minut senare dansade jag omkring i lägenheten till låten jag aldrig hört förut och tyckte livet var bra fint igen. Idag var jag tvungen att undersöka vad det var för musik som gjorde mig till människa igen (mackan kan få lite cred också). Chemical Brothers - The Salmon Dance. Fantastisk låt. Fantastisk video. Se och bli lycklig.
3 kommentarer:
Helt underbar! Tack!
Du, de där blodsockerfallen är inte så bra. Avhjälps garanterat med GI-balans. Förlåt gi känns som världens hemskaste pinsamma mest uttjatade pöbelord. Icke desto mindre...
...asså, gi har ju gått och blivit synonymt med diet och metod. I själva verket är det ju i grund och botten en lösning för diabetiker.
linda: vad bra!
torgnysdotter: men vadå, ska jag äta mindre kolhydrater alltså?
jag har ju dessutom endel problem med mage och ämnesomsättning känns det som, vilket gör att jag ibland undrar om allt är ett enda stort fel som hänger ihop, eller om det är massor med småfel.
Skicka en kommentar