hjälp barnen!
Nyheterna om vad som händer i Gaza bara fortsätter att strömma in. Att se de norska läkarna på plats rapportera känns i hjärtat. Enligt DN skickade en av dem ett sms förut med orden "Vi vadar i blod...Många barn. Gravida kvinnor. Jag har aldrig upplevt något så fruktansvärt". Även Carl Bildt verkar tagen av situationen enligt inlägg på hans blogg (som för övrigt är mycket intressant att läsa, oavsett vilken partipolitisk tillhörighet man har). Jag har verkligen dålig koll på varför situationen ser ut som den gör, men att de civila behöver hjälp är mycket lättare att förstå. Unicef känns som en mycket bra organisation (FNs barnfond!), och jag är glad över att jag är världsförälder. Jag kan inte hjälpa till att lösa konflikten, men jag kan åtminstone ge till med lite pengar som hjälper de som behöver det mest. Man behöver inte heller bli världsförälder, det går utmärkt att skänka ett engångsbidrag i valfri summa här.
Utifrån kommentarerna på det här inlägget så verkade ni inte så givmilda, så nu har ni er chans att bättra på ert rykte! När de avslutade Musikhjälpen berättade en av de ansvariga att hennes största ögonblick under veckan var när en hemlös kom och skänkte en hundralapp. Det ni. Kan en hemlös ge pengar kan du också göra det.
Uppdatering: Efter lite snabbt surfande bland bloggar om ämnet hittade jag det här inlägget som starkt ifrågasätter just den/de norska läkarna. Inlägget är intressant och jag gillar att medias agerande synas från flera sidor. Men, oavsett läkarens åsikter och baktankar och medias vinklade rapportering så kvarstår ju att civilbefolkningen faktiskt behöver hjälp.
17 kommentarer:
Aa. Det är märkligt att inte fler ger. Numera är det ju inte förknippat med krångel att ge så det borde föras över stålar som aldrig förr. För jag vägrar att tro att det beror på att folk inte har råd.
Förövrigt har jag läst någonstans att vi ger betydligt mer till djur som far illa än till människor. Detta väljer jag att helt enkelt inte tro på. Det blir så svårt att sova annars.
för övrigt har jag drabbats av en jobbig tanke: kommer judarna inte ge sig förrän de utplånat en ras?
En slutgiltig lösning med poetisk rättvisa?
Rys.
Nej, det känns som lathet har en stor del av det hela. Och ett argument som jag hör gång efter gång är det om att folk inte tror att alla pengarna går fram. Okej, så det är bättre att sitta på arslet och se på än att försöka göra något, även om det bara är en femma som kommer fram i slutändan? Icke hållbart argument enligt mig.
Intressant det där med olika vinklarna.
Annars blev jag förvånad att du säger att folk inte är så givmilda. Är vi verkligen så himla egoistiska (haha, inte på ditt sätt...) ?
Jag fick inte ge till Musikhjälpen eftersom jag inte har ett svenskt telefonnummer. Men jag ger kontinuerligt pengar till Röda korset och är med i deras frivilligverksamhet. Alltid något.
Matilda, verkligen intressant! Det här känns som ett fantastiskt "bra" exempel på hur svårt det är med medierapportering.
Jag har verkligen ingen grund för mina argument att folk inte är givmilda mer än att det blir väääldigt tyst i kommentatorsfältet så fort jag skriver om något sånt här. Jag tror ju att ju mer man pratar om det desto fler blir peppade att ge och bli månadsgivare. Man behöver ju inte ge enorma summor eller ens varje månad! Jag vet att i det stora hela är det kanske svårt att se hur mina 100 kronor per månad gör till eller från, men jag försöker iaf bidra med något. Har svårt att se hur det kan vara sämre än att inte göra något.
Nu lät det här nästan som att jag satt och argumenterade MOT dig, gör jag såklart icke :) Röda Korset är ju också en superbra organisation, heja dig!
Jag är varken lat eller snål, men som du vet har jag inte ens pengar till mina egna räkningar, så jag tänker inte ge pengar nu. Jag har dock gett förut, då jag har haft pengar. Och med "Inte råd" menar jag inte att prioritera bort annat, jag har prioriterat bort allt jag kan utom det som jag måste ha för att överleva - pengar till räkningar, sl-kort, mat och telefon för typ 50kr/mån. Jag har inte ens shoppat en strumpa på mellandagsrean och jag bakar mitt eget bröd, varken röker eller dricker eller äter ute, köper inga skolböcker och "lånar" pennor till plugget på jobbet;) Jag har tom samlat ihop burkar från kollegorna på jobbet i flera månader och gått och pantat för att köpa mat, haha, det är sant! Däremot skulle ju ni som jobbar heltid och ej har barn kunna skänka ett par tusen i månaden, och ändå ha mer kvar än jag:)
Förövrigt: Jag hittade blogglistan till bloggen genom att byta min layout till en helt ny, den jag hade var för gammal och därför gick det inte att köra bloggrollen. Nu är allt nytt och fräscht! :)
Fick det där sms:et till min mobil, som var ganska långt och hemskt.
Och jag tänkte när jag läste ditt inlägg att du skulle få en hel del kommentarer där folk kände att de behövde förklara varför de inte kunde ge pengar/att de redan gjorde det, som om de behövde stå till svars inför dig, när deras största kritiker egentligen borde vara de själva...
Så bra koll har jag inte på din ekonomi så jag vet hur mycket/lite pengar du har över efter räkningar :) Däremot vet jag ju hur livet som student är, jag själv började ju inte ge regelbundet förrän jag fick fast inkomst. Men gjorde som du innan, gav när jag kunde.
Angående att skänka ett par tusen per månad bara för att man har heltid och ej barn: Hur mycket pengar man har över varje månad handlar ju inte bara om inkomsten utan förhållandet mellan inkomst och utgift.
Jag är inte ute efter att säga åt folk hur mycket de ska skänka när. Det viktiga är att bidra överhuvudtaget. Hur mycket man har råd att skänka hur ofta vet man bara själv. Om man skänker när man kan när man har sämre ekonomi så gör det ju att man antagligen mycket lättare kommer igång och skänker varje månad sen när ekonomin stabiliserar sig?
jenny: uscha, tror jag snappade upp "original-smset" någonstans i kommentatorsfältet efter det där inlägget. eller åtminstone delar av det på norska. roligt var det ikke.
fattar vad du menar och håller med. hade nog väntat mig mer av samma vara än vad som hittills inkommit...
jag känner verkligen inte att jag behöver "stå till svars" för Evelina, men det här inlägget med tillhörande kommentarer mer eller mindre tiggde om en reaktion/förklaring ju!
Jag bestämde mig för att bidra med 100 kr i månaden till SOS Barnbyar för ett antal månader sedan. Men glömde sedan bort det och trodde att jag hade gjort något fel och att det aldrig blev av. Kollade nyligen upp det och upptäckte då att det dragits pengar i alla månader utan att jag märkt av det. Så, det var ju ett bevis nog (för min del) att det verkligen inte påverkar mig trots en rejält nedsatt inkomst i mellanåt.
Ja, jag är lat och snål och känner att jag inte kommer att vara med och ge några pengar.
Det är så många man borde hjälpa med pengar att jag blir alldeles matt och inte vet vilken organisation som är att lita på. Och då sitter jag där på mitt arsel, ja... så kan vi ju säga.
k: du ser! och jag tror det är helt rätt, det svåra är nog för folk att komma igång. ta tag i det. det är ju då en sån här situation är utmärkt att börja ge!
sussie: vill man inte ska man ju inte, jag skrev inte det här inlägget för att tvinga någon utan för att peppa folk!
för mig håller inte ditt argument om vilken organisation som går att lita på riktigt. unicef är väl ett utmärkt exempel, det är ju FN! eller varför inte röda korset? och om det nu är så att en organisation är "värre" än vad man trott är det väl bättre att iaf några kronor kommer fram än inga alls?
Ja, det kommer ju alltid finnas miljoner med människor/saker/djur man "borde" stödja, men det är ju omöjligt. jag har valt en just nu, och det är att stödja barnen. för mig var det inte ett svårt val när jag väl tänkte efter i fem minuter :)
Men drog sig inte FN ut ur Gaza igår, sa de på nyheterna. Hur hjälper de då? (De som faktiskt är riktigt illa utsatta och behöver få mat o vatten.)
Jo jag vill hjälpa, men just nu känner jag att jag har för mkt i min egen vardag. Hemskt men sant. Och på den löjliga mammapengen (som blir helt obetydlig den 22.2 för min del)så hjälper man inte många...
Jo, men vad jag förstått så drog de sig ur för att det var för farligt. Iaf pengarna man ger Unicef går till de som "bäst" behöver det just då, vilket ju gör att ens egna pengar alltid kommer till nytta någonstans i världen.
Du vet självklart bäst vad du/ni har råd med, men som jag skrev så vill jag peppa! Det känns ibland som att folk tror att man måste ge så mycket, eller att det är komplicerat eller svårt. :)
Skicka en kommentar