som ett studiebesök om man bortser från smärtan.
Mitt i natten tyckte sjukvårdsupplysningen att jag borde åka in till akuten, för det verkade som att det var blindtarmen trots allt. Receptionisten på akuten skrev att det antagligen var blindtarmen utan att jag ens nämnt det själv, sjuksköterskan upprepade flera gånger hur troligt det var att det var blindtarmen och doktorn trodde minsann också att det var blindtarmen. Tills provsvaren kom, klockan 03 på natten. Inte blindtarmsinflammation. Kanske en fis som satt sig på tvären, eller en cysta/blåsa på äggstocken som brustit, eller en taskig muskelinflammation, eller något med lymfkörtlarna. I alla fall inget de kunde göra något åt just där och då. Blev ombedd att åka hem, sova lite, kolla läget idag och komma tillbaka om det inte blev bättre. Idag är jag trött, ser ut som en knarkare i armvecket efter blodproverna (inklusive svullnad och blåmärke utöver det som är synligt på den fina mobilbilden nedan) och har fortfarande känningar av skiten. Men dock inte lika farligt längre. Men det är jobbigt att behöva avgöra om man ska åka in igen eller bara hoppas på att vila sig i form är det bästa.
För övrigt var det ganska intressant att besöka akuten en lördagsnatt i Stockholm. Mycket blandad kompott av människor. Själv kvalade jag nog in under kategorin uteliggare med narkotikaproblem:
8 kommentarer:
Usch, stackare.
Fast jag håller med: akuten ÄR en intressant plats. Man ska vara bra utslagen innan man låter bli att förundras över dess innevånare. Michanek låg med brusten blindtarm och kräktes förra året - ändå tittade hon rödögt upp mellan varven och kommenterade.
Kram och krya.
Kämpa på! Hoppas du snart är helt bra!
Men jisses! Hoppas att det blir bättre snart. Har också varit på akuten en lördag och kände att jag lika gärna kunde åka hem igen när jag köade med knivskurna och halv ihjälslagna människor.
torgsnysdotter: ja! om man hade möjlighet skulle man bara vilja titta på alla, prata med dem om vad som hänt dem och höra alla historier.
emmama: tack för ditt stöd :)
jenny: tack, hoppas också det! känns som att det går åt rätt håll iaf. ville inte heller åka inatt egentligen, just pga lördag + akuten = ingen bra komb. men vi hade samtidigt en väldig tur men ganska korta väntetider osv. men om det inte varit snack om blindtarmen hade jag nog väntat till morgonen innan vi åkt in.
otäckt! hoppas du mår mycket bättre nu.
Ursh! Jag har också varit på akuten en natt sådär (som blev ett helt dygn. Utan en droppe vatten ens, helt galet) Jag hade så ont att jag skrek. Vad de kom fram till? "Vi vet inte vad det är", naturligtvis skrev de "antagligen blindtarmen" precis som för dig.
Sen finns det ju sånt där tvärtom, som när pappa åkte in med ambulans på nyårsaftonen för några år sedan och de sa "det är inte blindtarmen, det kan det inte vara". Så han låg där med sina smärtor, och sen när blindtarmen SPRACK blev det andra bullar och jippie vad bra att de inte kollade upp det innan, för då hade han ju sluppit flera veckors bukhinneinflammation...
Nåväl; sjukhuspersonal har ju begränsade resurser.
Hoppas du är bättre nu!
Hoppas du kryar på dig fort.
jag hade nåt liknande då jag var ca 10år, de var övertygade om att det var blindtarmen först, men det var det inte.. Sen försvann bara alla symptom o jag har aldrig mer känt av det..
linda: men du var ju värd att leva kungligt! :) fina du.
ett kaffeberoende...: tack, tyvärr är det väl ungefär sammalika.
annaluna: nä, akuten är ju sådär när man är där själv liksom. :/
sussie: tack! hoppas att mitt också försvinner snart...
Skicka en kommentar