värst med förkylning: att snyta sig bland folk. hata!

I torsdags kring lunch gav jag upp och åkte hem från jobbet med dundrande huvudvärk, ont i kännbara bihålor och tjocksnor i näsan och frys i hela kroppen. Övertygad om att jag hade feber. Det hade jag inte. Inte på fredagen heller. Men jag sov. Jävlar vad jag sov. Och kisade lite mot ljuset ibland, för det gjorde så ont i hjärnan att det måste ha varit något närbesläktat med migrän. Med hjälp av mammas bil åkte vi ändå till landet där jag på ett par dagar har frisknat till i alldeles lagom takt. Idag promenerade vi i skogen och det var vintervackert med femsex centimeter snö och nästan-skare på toppen. Låter som när man äter knäckebröd sa pappa innan han fortsatte att peka ut vilka träd som ska stå kvar och vilka som ska gallras bort och vi lufsade efteråt och aha mhm okej jaja-ade. Nu är vi tillbaka i stan igen och jag kan nästan andas genom näsan utan nässpray. Det är ett väldigt stort steg och betyder att jag kan jobba igen imorgon.