han skrattade till och med åt mina skämt.

Idag var jag hos farbror Doktorn. Höll tummarna för att jag skulle få en annan än han som frågade mig om min barndom var lycklig i somras, och det fick jag! Jag fick en jättebra! En läkare som var schysst och snäll och fattade vad jag menade och ändå var snabb som attans. Han slog i böcker och visade mig hur ett knä fungerar och var musklerna sitter och berättade entusiastisk om en läkare i det andra läkarhuset som bara sysslar med knän! men att jag inte behövde träffa honom eftersom det här inte verkade så farligt. Bara en överansträngning och inflammerad muskel. Bör gå över inom ett par veckor(!). Det var såklart fint att höra eftersom jag inbillat mig hemska meniskskador, men gladast är jag nog ändå över att det var en läkare som inte fick mig att känna mig som en värdelös nolla med psykiska problem alternativt inbillning.