best of 2009.

6 januari.
Jag kan rotfylla, jag är inte rädd.

28 januari.
För övrigt har det magonda omvandlats till en förkylning. Men eftersom jag är tjej så är jag på jobbet ändå. Hade jag varit man skulle döden antagligen vara mycket nära.

29 januari.
Frågan är bara vad han äter. Med tanke på hur mycket han gillar badrummet så chansar vi på duschvatten. Och bajs! tillägger K.

8 februari.
Igår snusade jag i två minuter och tjugo sekunder. Det var tre år och en månad sen sist, om man bortser från kvällen innan min 25-årsdag då jag blev nersupen och dockade en snus mot tandköttet i tio sekunder eller så.

12 mars.
Min kropp är som ett jävla lotteri emellanåt. Man vet aldrig vad som händer.

15 mars.
Något som Stockholm inte förstår är kebabsås. Riktig kebabsås. Därför äter jag inte heller kebab här. På landet däremot, där äts det kebab så det står ut genom öronen.

3 april.
NU DRAR VI HEM TILL ER, STANNAR TILL PÅ SYSTEMET, KÖPER NÅGRA FLASKOR ROSÉ, OCH SÄTTER OSS MED SOLGLASÖGON PÅ ER BALKONG. Yes?

7 april.
Idag har jag upplevt färgterapi för första gången. Det var behagligt och gav en känsla av att vara färgreligiös. Till exempel kändes det helt naturligt att börja le stort och lyckligt när jag vred fram påskkycklinggult. Det var så oväntat vackert.

17 april.
Vi har läskdag här på avdelningen ibland. Det fungerar såhär: Någon utbrister Idag får man dricka läsk! och om inga protester uppstår går någon och köper läsk. Idag var det min tur att utbrista Idag får man dricka läsk! Eftersom jag fortfarande är själv här så kom inga protester. Så jag gick och köpte en burk läsk. För läskdag inkluderar endast läsk på burk. Inget annat är tillåtet.

19 maj.
Antagligen är jag allergisk mot mjölk. Och vete. Och apelsiner. Och jordnötter.

25 maj.
Kunde inte somna i natt. Efter några timmar försökte jag räkna får, men jag kunde verkligen inte visualisera ett får. Såg istället bara ett svart streck fara fram från ena hörnet av ögonlocket till det andra med ett gupp till häck på mitten. Fort gick det också. Fick ont i ögonen av allt flängande från ena sidan till den andra, så jag fattade beslutet att visualisera grannarnas nya hundvalp som får istället. Det gick bättre. I några sekunder. Sen tappade jag tråden, blev förbannad och la ner hela projektet eftersom det stjälpte mer än det hjälpte.

29 maj.
Choklad har än så länge varit det enskilt jobbigaste att vara utan, det jag saknat allra allra mest. Men nu kan jag äta, och det känns som kärlek i magen. Alldeles varmt och magiskt. Underbart. Paradiset. Himmelriket. Vill nästan gråta för det är så jävla fantastiskt.

16 juni.
Antennen måste vara i fönstret för att vi ska kunna se kanalerna, därför måste sladden även gå tvärs över rummet. Om vi skulle vilja titta på femman måste antennen dessutom justeras lite. Vi måste öppna fönstret och hänga ut antennen en liten bit.

23 juni.
Upplever du att du hade en lycklig barndom?

5 juli.
Det kröp i hela jävla kroppen och jag surade ihop eftersom alla är dumma i huvudet utom stackars mig som får lida för att alla är dumma i huvudet. Det har ännu inte släppt, fast vi nu är hemma. K har satt mig på balkongen med laptop och en påse popcorn. Han håller sig såklart på avstånd. Förstår honom.

12 juli.
C) Har du någonsin varit inblandad i spionage, sabotage, terroristaktiviteter eller folkmord; eller var du mellan 1933 och 1945 på något sätt inblandad i förföljelseaktiviteter kopplade till Nazi Tyskland eller dess alierade?

13 juli.
Och så grät jag i ett konferensrum och på toaletten och tänkte att skitsamma egentligen, jag har gråtit så jävla många gånger på jobbet att det gör inget. Egentligen. Men jag orkar inte förklara för folk hur jävla ledsen man kan bli över en katt som inte ens egentligen var min, men som kanske var det närmsta min jag någonsin kommer.

23 augusti.
En banan och ett päron har på en helg lyckats generera en halv miljon bananflugor. Ställde en magisk blandning av vinäger, vatten och diskmedel bredvid själva brottsplatsen. Efter att jag läst näringslivsdelen och kulturdelen kollade jag ner i den magiska blandningen och hittade åtta döda blomflugor på botten. Åtta stycken! gastade jag till K, som befann sig ungefär två meter bort. Fyfan! Vilka jävla idioter! svarade han.

27 augusti.
Det här är säkert bara en tillfällig svacka, men det är nu det är så jävla lätt att tänka att jag kanske aldrig mer kan käka en nybakad fralla med ost eller en kanelbulle eller tsatsiki till souvlakin eller kebabsås eller mozarella eller färsk pasta eller en baguette med brie och salami. Eller äta ett kinderägg eller en snickers eller dricka en fanta eller äta kycklingspett med jordnötsås.

24 september.
Detta betyder att om minneskortet hamnat i orätta händer och det inte var rensat kan mina bilder spridas för vinden just nu. Typ som kändisarnas privata bilder som hamnar på vift, fast jävligt jävligt light. Minimjölk ungefär. Men ändå!

30 september.
Vi gick deras huvudgata, Lee Avenue, fram och tillbaka och vi passade verkligen inte in. Blev inte uttittade, chassidiska män får inte titta andra kvinnor än sin fru i ögonen. Istället kände vi oss som några som tittar på apor i bur. Det kändes oförskämt att bara vara där. Vid ett övergångsställe smygfotograferade jag några av dem som stod på andra sidan gatan, inklusive en typisk skolbuss fast med text på jiddish, och jag skäms fanimej fortfarande.

8 oktober.
Min kille tog den där komplimangen ett steg längre. Han filmade mig när jag betedde mig Precis som en seriefigur! och gjorde en avatar av det. Skrattade så jag grät när jag såg det första gången. Han har ju verkligen rätt, jag är ju skitrolig som avatar!

20 oktober.
Min ärliga frisör (som jag gått till sen jag var fjorton år) uttryckte det så bra när jag bad henne plocka fram den färg hon tyckte jag skulle ha eftersom jag själv tycker att Färgen spelar egentligen inte så stor roll, det mesta känns bättre än en hårfärg som är...
...Ingenting! fyllde hon i. Precis så.

25 oktober.
Men ständiga kommentarer om ens utseende är smärtsamma och gör ont oavsett om man är kort, lång, smal eller tjock.

15 november.
- Jag måste fixa den där diskpannan.
- Diskpannan?
- Stek.
- Jaha. jag gör det. Du kan hacka skit.
- Jag kan hacka skit.

25 november.
Men att sitta där på en buss med en skrikande unge med tillhörande skrikande mamma på sätet bakom och inte ha den blekaste jävla aning om trafiken ska börja rulla om en halv minut eller om två timmar är hjärtklappsgråtfärdigsjobbigt gånger sjutton.

6 december.
Vi fick ringa 118118 som skickade en karta via sms. Den kartan visade vägen till lagershopen i Borås. Opraktiskt om man är i Barkarby, Stockholm. Hittade till slut en ensam julgransförsäljare som berättade vägen på ett sätt som indikerade att han varit med om scenariot förr. Vi blev så glada att vi lovade att komma tillbaka och tjacka julgran av honom, vilket så klart var ren och skär lögn.

30 december.
Livet. Det är bra fint. Människor som gjort mig riktigt glad detta år är speciellt K, Världens finaste unge, Linda och Beatrix Vnunk. Utan er vore mitt liv fattigt.