ett par gånger har jag vaknat av sendrag i båda vaderna samtidigt och det är inte direkt roligare.

Sendrag i vaden kan vara synonymt med helvetet på jorden. Sendrag i vaden inträffar nästan uteslutande nattetid och det känns som jag kan tänka mig att det känns om någon skulle sticka en kniv i vaden. Plötslig kraftig smärta av typen knivstick under sömn är inte mysigt. Jag brukar vakna av mitt eget vrål och sen K blev en del av mitt liv brukar jag väcka även honom. Vahållerupåmed? muttrade han när jag stod på golvet tidigt tidigt imorse och skrek Aa-a-a-a-aj! så tyst det bara gick att skrika. Det enda som hjälper mot sendrag i vaden är nämligen att ställa sig upp, vilket inte heller är den mest optimala lösningen när man ligger och sover så att säga. Men fort går det, kroppen hajar liksom läget långt innan hjärnan hänger med. När jag bodde själv med våningssäng lärde jag mig att komma ner för stegen i ett enda kliv. Typ självbevarelsedrift. Men sen när man väl står där på golvet går det oftast ganska snabbt innan sendraget släpper, men tro icke att det är över för det. Vanligtvis är jag öm som i extremt kraftig träningsvärk i minst ett dygn efteråt. Nu har det gått tolv timmar. Haltar lite ibland, men jag skulle tro att jag överlever den här gången också.