torsdag, juli 29, 2010

the story om den odödliga spindeln.

Jo, den där centimeterstora feta spindeln i diskhon. Hittade den i söndags med hjärtklappning som följd, men ville vara modig och bestämde mig för att lösa problemet själv. Gick sisådär. I alla fall sett över tid. Spolade ner spindeln med en halvliter vatten och somnade gott i tron om att spindeln låg och plaskade döende i avloppet. Måndag kväll ser jag något som rör sig i diskhon igen och självklart är det spindeln som lever. Spolar ner spindeln med en liter vatten. Tisdagen passerar utan spindel, men så hittar jag den igår kväll igen. K puttar ner spindeln i avloppet och jag sätter över ett glas och säkrar glipan mellan glaset och diskhon med blött papper. Bättre att ta det säkra före det osäkra med en odödlig spindel så att säga. Innan vi åkte idag berättade jag för mamma och pappa att Det finns en spindel som inte går att döda i lilla stugan varav pappa fnissar och mamma svarar Den gillar väl dig då? när jag berättat om mina försök att få bort den. Hade hoppats på en annan reaktion. Återstår att se om den lever nästa gång vi åker dit.

5 kommentarer:

Underlandet sa...

Kanske hälla kokande vatten?

Linn sa...

Kanske mosa med undersidan av en sko??

egoistiska egon sa...

Underlandet: Vilken strålande idé!

Linn: Jag gillar ju inte riktigt att döda dem så brutalt.

Anna-Karin sa...

Trippar rastlöst omkring här hemma nu, med rysningar längs ryggraden. Nej, nej!! Hatar när folk spolar ner spindlar och tror att problemet är löst. Sen kommer spindeln upp knallandes igen, bakom ryggen på en, full med hämd. Riktigt otäckt. Krossa dem är enda möjligheten jag kommer på. Men det gillar du inte. Hmm.. jag förstår problemet i så fall.

egoistiska egon sa...

Precis. Problematiskt.