oh well.
Så står jag där för andra kvällen i rad, böjd över handfatet med ett hav av näsblod. Och så känns det som att jag inte kan någonting. Att jag när som helst blir påkommen som en bluff. Jag kan ju knappt stoppa mitt eget näsblod.
Äldre
2 månader sedan
5 kommentarer:
och jag är precis likadan, just det där med bluffandet. och jag blir lika ledsen varje gång jag känner igen'et; fantastiska kvinnor med rätt kombination av hjärta och hjärna, förnuft och intellekt, som ändå tvivlar på sin egen förmåga och väntar på att någon ska se igenom. inte alltid, men det hinner liksom alltid ikapp.
jag känner inte dig, men efter alla år av läsning (damn, tror vi hittade varandra på tass-tiden!) känner jag ändå mig rätt säker på att 'nej, du är ingen bluff, du verkar tämligen fantastisk och kommer snarare växa ännu mer i allas ögon'.
Det k sa.
Tror det är rätt så vanligt att få de tankarna. De kommer ibland hos mig med. :P Men sakta men säkert tragglar jag mig igenom hindret. Idag är hindret att lära mig använda en Mac. :P Huuuh.
Kick i baken på dig. Du är ingen bluff.
k: Jag tror att det är mycket vanligt. Läste för övrigt en artikel om det nyss, tror att jag ska leta upp den. Och menar du att du läst mig sen Lunarstorm? Wow! TACK för fina ord. Jag blev glad.
Johanna: Tack!
Sus: Ja men precis. De kommer ju ofta i samband med nya saker, och jag kan tycka det är så tråkigt att det där slår över ibland till jag-är-värdelös-känslor, istället för att det bara gör en sporrad. Säg till om du vill ha mac tips! Och tack för din kommentar, jag blev så glad.
Vi är skrämmande lika ibland. Igår gick jag runt med en tuss i näsan hela förmiddagen här hemma för att jag 'råkade' snyta mig. Även två nätter i rad har jag vaknat och få springa upp till badrummet.
Ett helsike är det.
Dessutom är du imponerande i mina ögon.
/stöd i cyberrymden :P
Skicka en kommentar