duktig egon!

När jag läste det här inlägget kom jag och tänka på när jag rotfyllde min tand. Skräcken. Hur panikslagen jag var den där dagen då tandläkaren berättat att jag behövde en rotfyllning. Hur jag insåg att det låg på topplistan över värsta-saker-någonsin-jag-aldrig-vill-utsätta-mig-för. En obeskrivlig skräck jag sällan upplevt innan, eller efter. Kan fortfarande inte riktigt förstå min panik, min rädsla, min skräck. Men jag gjorde det ju, jag rotfyllde. Och jag är fortfarande så jävla stolt över det, över att jag vågade göra något som jag var helt maniskt rädd för att göra. Klapp på axeln till mig själv, snart fyra år senare.