helt normalt.
Att skaffa gran är lite som att få ett barn. Klockan 02.35 vaknade jag av att huset höll på att blåsa sönder. Eller, det lät åtminstone så. Och min första tanke var självklart Granen!? och jag flög upp ur sängen. Den var något vindpinad, men den stod kvar. I morse var den lite på sniskan, men det gick att åtgärda. En jäkla tur att vi surrade fast den på sex ställen. Lilla granen.
2 kommentarer:
Stackars lilla granen! Tur att den klarade sej. Hade ju varit mkt snopet om ni styrt upp och trixar i timmar och så ba *poff* blåste den bort.
Eller hur? Och! Det har hänt förr, varför vi surrar den med kärlek och svordomar.
Skicka en kommentar