livet med sol.

Vad mycket lättare det blir. Och varje år blir man lika förvånad. Det är roligare att klä på sig, leva, prata, le. Igår kom jag på att vi inte haft ngn vinpremiär för året på balkongen än, så jag ringde en vän och bara "vin på balkongen om trettio!". Kom hem, cyklade i ilfart till systemet för att hinna innan de stängde, köpte en flaska, cyklade hem och tillbringade resten av kvällen i solnedgången. Idag mötte jag upp en vän som inte bor i Stockholm på lunchen för att bara säga hej och ge en kram. Vi har typ samma framtidskris just nu, och det är fint. Konstigt nog. Att bara kunna säga "jag fattar" och så är det inget mer med det. Nu har jag ont i huvudet och har sovit illa i en vecka, men det spelar ingen roll. Jag ska sitta på balkongen hela kvällen.