cykeltjyv.

Ja det här med min cykel blev ju kul. När jag ringde och var arg och grät till K igår så lovade han att cykla till sjön på kvällen och försöka låsa upp låset så jag kunde komma och cykla hem cykeln sen. Det gick ju sådär.
-... och sen gick nyckeln av i låset.
Jag rotade fram lämpligt verktyg, fyllde en flaska med vatten tillsammans med diverse viktiga produkter (lypsyl, frukt, snus till K osv) i en plastpåse och tog Lidingöbanan till Kottla dit K hade släpat min cykel (med fastlåst framdäck, do not forget!) tillsammans med sin egen genom skog och mygg. Sen bröt vi oss in i min cykel genom att helt enkelt kapa av tråd för tråd i slanglåset. Det tog ungefär en timme. Tre bussar, fem eller sex tåg och en massa människor som gav oss konstiga blickar passerade. Önskade nästan att någon kunde ringa polisen så de kunde komma dit med bättre verktyg. Men vi lyckades utan hjälp. Det känns orättvist att skylla på min cykel när det var det externa slanglåsets fel, men just nu känner jag mig inte helt positivt inställd till cykeljäveln. Förhoppningsvis går det över. För ett par år sedan hjälpte jag en vän att bryta sig in i sin egen lägenhet. Nu kan jag även lägga till cykelstöld av min egen cykel till den brottsliga banan.
Det tar sig!