välkommen linus och välkommen zen!

Att äta frukost, lunch och middag framför tvn ska vara något lyxigt. Inte något som händer varje dag, året om i sex års tid. Maten vevas in så fort det bara går för att slippa sitta lutad över det alldeles för låga soffbordet. I sex år. Nu är det slut. Stolarna inhandlades i söndags, bordet leverades igår. Utan att vi sett kombinationen live innan vi betalade så blev det precis så bra som vi tänkt oss. Fina stol-Linus och fina bord-Zen. Vi åt fiskpinnar och potatismos som premiärmiddag och det var bra underligt att plötsligt se K när vi åt, istället för att känna armbågar. Imorse läste jag hela tidningen utan att behöva använda båda händerna för att bläddra. Vårt nya hem är nu än mer ett hem.