äntligen!

Idag började semestern på riktigt. Jag firade med att omedelbart stoppa fingrarna i halsen, dock uteblev den önskade effekten. Fem minuter senare upprepade jag proceduren, fast med önskad effekt. Sen åt jag frukost, tog en sipp av latten och den önskade effekten kom på besök och gjorde sig av med frukosten, utan hjälp av fingrarna. Därefter satt jag på en stol och pekade på vilka saker K skulle packa ner åt mig i strandväskan. Började snyfta när jag ledde cykeln uppför mördarbacken mot stranden eftersom jag inte visste om döden skulle inträffa på grund av illamående eller näringsbrist eller solsting. När vi kom fram till badplatsen förklarade jag kort och koncist för alla inblandade i sällskapet att jag inte tänkte prata så mycket idag. Placerade min kropp försiktigt på handduken jag lagt i skuggan och la ett klädesplagg över huvudet. Försökte att röra på mig så lite som möjligt, men när människorna på P3 började prata om varför langos är så gott på festival var jag tvungen att låta armen stänga av radion. Det tog på krafterna. Fem timmar senare hade jag badat tre gånger, återupptagit pratandet och fått i mig en hel tallrik med souvlaki. Livet som nykterist är kanske inte så tokigt trots allt.