joråsåatte.
Idag var det Prideparad och jag var inte där. Trots att jag bott i Stockholm i nio år och tio somrar har jag aldrig besökt varken festivalen eller paraden. Har inga ursäkter mer än att jag något år antagligen varit bortrest. Resten faller in under lathet. Jag bör antagligen skämmas lite och det gör jag också.
4 kommentarer:
Jag har aldrig heller varit där, men det är väl okej? Det känns lite som att gå på skansen och se på apor i bur - känns helt fel att stå och titta på något som skall vara "Här är vi och vi är precis som ni och det är inget konstigt med det". Varför ska man då stirra på dem? Det blir så "vi" och "de" att jag mår lite illa, typ att det blir motsatt effekt. Jag hade gärna åkt in om det varit en gemensam folkfest som i andra städer, så att den gär gemensamhetskänslan förmedlas. Den liksom saknas här, enligt mig.
Ps. Jag har dock sett Pride i San Francisco för en massa år sedan, innan det kom till Sthlm, alltid något.
Men en veckas festival bör väl ändå klassas som en folkfest, eller?
Tycker inte att det är tiden som avgör om det är folkfest, utan sättet. Att liksom stå och titta på en parad, betala för att vara med. Jag vet inte, jag fick en helt annan känsla i San Francisco. Men å andra sidan har jag ju som sagt inte varit med här, så... det känns bara, för min del, lite för mycket "vi och dem", som att kolla på en utställning. Inte "vi alla". "Vi alla" är för mig folkfest. Definitionsfråga, I guess.
IAAM: Jag vet inte jag...
...jag har ju varit med varje år sedan starten. Jag antar att det är tåget du avser när du säger att det är som att gå på Skansen? Och visst, det finns säkert folk som gör det, men jag har på det stora hela bara upplevt kärleksfull lycka och ganska många genuina tårar från åskådarna. Och de jag känner som går i paraden skulle nog bli superbesvikna om ingen kom.
Vad gäller själva festivalområdet, föreläsningarna och seminarierna förstår jag inte riktigt...? Alla som är där är väl "vi". Det verkar ju konstigt att gå på en fest och kolla på "dem", liksom?
Eller så är det jag som är lyckligt ovetande.
Skicka en kommentar