dagens kompis.
Traktorn och vedklyven har varit mina kompisar idag. Jag har slagit av en hel åker och klyvt ett par lass med ved. Och jag vet hur romantiserande det låter att de lata storstadsborna åker ut på landet och utför kroppsarbete. Men det här är fasiken fint. Så här är jag uppvuxen - en gård och lantbruk och skog som måste underhållas 365 dagar om året. Jag blir rastlös i en lägenhet, trots att vi har en gigantisk balkong. Kan aldrig i livet tänka mig att vi inte kommer att bo i hus någon gång i framtiden. Men med tanke på att vi gärna vill bo i Stockholm och som sagt är ganska lata och bekväma av oss kommer nog ett radhus att bli lagom och rimligt. Fast jag skulle inte säga nej till ett radhus precis vid en stor åker, en skog och närhet till havet. Går det att ordna tro? Eller ännu bättre - ett torp med trädgård, en skvätt skog och en åkerplätt på en liten ö nära Stockholm. Behövs väl ett tiotal miljoner, men sen är det vårt!
10 kommentarer:
Jag är också uppvuxen på en gård och har alltid trott att jag kommer flytta tillbaka ut på landet när jag är klar med stan. Men mer och mer börjar jag förlika mig med att vi kanske kommer bli kvar här, även om vi inte längre har "behov" av allt staden har att ge. Vi har blivit bekväma, och så tycker vi så mycket om vår lägenhet. Lite tragiskt.
Jag hoppas att ni skaffar ett sånt ställe! Så får vi komma och dricka vin hos er och titta ut över era ägor.
Efter 4 dagar i storstaan (Sthlm) är jag nöjd med att komma hem till lugnet i ens egna hus;) Pjuh! Vad mycket folk och stressigt det är i vår kära huvudstad. Men fint har det vart!
Klart det går att ordna! Kom ut till Haninge bara så kan ni få allt det för en inte orimligt dyr peng. Vill oxå bo så, tack.
Jonna - Men måste det vara tragiskt? Det är ju allmänt ansett som konstigt att vilja bo i lägenhet. Emellanåt försöker jag förlika mig med tanken att vi kanske aldrig kommer ha den ekonomiska möjligheten att ha mer än en lägenhet och sommarstuga - men det är kanske inte så fel det heller? Gäller ju som sagt att anpassa hjärnan.
Inte skyldig: Haha, jaaa! Men ni vet att ni får komma till vår stuga näranära havet i sommar?
Lala: Haha, både och är ju det bästa! Vi är nästan aldrig hemma på helgerna på sommaren, flyr alltid till landet.
Duktiga tjejen: Ja, klart det går att ordna. Men jag försöker bara ställa in hjärnan på att jag kanske inte kommer få exakt det jag vill, för DET kommer vi inte ha råd med.
Det tragiska är väl i mitt fall att jag av ren bekvämlighet/lättja avstår från något jag nog innerst inne hellre vill. Visst är vår lägenhet finns, men inte sååå fin.
NÄR SKA VI TILL STUGAN?
Härlig bild, granarna i bakgrunden ser helt magiska ut i det ljuset.
Jonna: Fattar. Men det kanske också är att det inte är riktigt lika viktigt längre - då kanske bekvämligheten tar överhand? Att man tycker läget just nu är mer OK än vad man trott.
inte skyldig: juli?
Johanna: Tack, det var en magiskt fin helg!
Okej.
Skicka en kommentar