jag vågar äta gurka, trots ehec.
Önskerubrik från Jenny.
Tomater från Holland? gastade mamma genom köksfönstret. Jag sa ja och åt tomater från Holland. Tror till och med att det kan ha slunkit ner någon gurka från Spanien. Det är klart att jag tänker på det, typ Undrar om jag dör nu? när jag stoppar den där tomaten i munnen. Men jag kan liksom inte ta till mig rädslan för det. Precis som när jag sitter på ett flygplan och vi ska starta, då tänker jag alltid alltid att jag nog kommer dö nu. Och jag är lugn som en filbunke, för det finns ju inget jag kan göra åt saken. Kraschar planet så gör det det, oavsett om jag är rädd eller inte. Visst, inte helt jämförbart med att aktivt välja att käka gurka trots ehec, men ändå! Jag oroar mig för så mycket, hjärnan går på högvarv konstant (vilket till och med finns konstaterat) att det blir så naturligt att sortera bort potentiella hot som jag ändå inte kan göra något åt. Hjärnan måste få lite semester ibland. Och jag undrar om de där som aktivt valde att inte äta grönsaker innan smittkällan blev konstaterad frågade på lunchstället eller restaurangen om ursprunget på deras sallad.
2 kommentarer:
Man kan liksom inte vara rädd för allt, då orkar man inte. Det är ju jättehemskt att man kan dö när som helst, men att ta in den faran skulle vara nästan lika hemskt som att det faktiskt hände.
Tror man måste våga få lita på att allt blir bra.
Jag har undvikt gurkor i sommar faktiskt.. vill inte utmana ödet. :P
Och numer är det bara inhemskt, förutom paprikor, som köps..
Och det där med flyg ska vi inte ens prata om.. huhhh. :)
För övrigt försöker jag att stressa lugnt. ;) /Sus
Skicka en kommentar