det klassiska ni vet.

Ja ni vet, när man kommer hem och plötsligt ramlar det liksom över en hur fantastiskt man haft det på resan. Hur dagar som inte var så bra var som bortblåsta från minnet (vilket också är varför jag vill skriva om det, för det där minns man aldrig sen). När jag pratade med pappa i telefon idag sa jag att jag var så glad att jag vågade hyra bil, vågade köra och bara vågade vågade vågade eftersom jag vägrar vara en person som begränsar sig själv när det handlar om något man innerst inne vill. Men jag var väldigt nervös innan sa jag. Det var jag med skrockade pappa, Men så tänkte jag att E, hon är tuff hon. Fina pappa. Och fina JAG - jag vågade!