favorit i repris, ett år senare.

Så var det nyårsafton igen och vi stod där på det improviserade dansgolvet som per automatik uppkommer efter tolvslaget. Jag gastade till E och frågade om han mindes förra året då han böjde mig bakåt på dansgolvet så jag såg ut som ett litet n. Ja! Vi gör det igen? Och två sekunder senare såg jag ut som ett litet n igen. Alltså, vi har försökt det där igen andra gånger men då går det bara inte. Det är något magiskt med nyårsafton, det är bara då jag är smidig nog att förvandlas till ett n.