en vecka försvann.

Det tog tre timmar att gå från en kittling i halsen till full frossa under täcket med alla kläder på. Sen försvann en vecka, antagligen ett par kilon, och all ork. När jag tyckte jag var ganska pigg och frisk visade termometern 38,8 grader. Det är underligt hur fort tiden går bara för att världen är suddig. Men K har varit en perfekt sjuksyster som gett mig kärlek och matat mig med allt jag velat ha. Saltlakrits. Häromdagen skedde den stora förflyttningen från Lidingö till min kalla lägenhet, och jag har sällan känt mig så folkskygg. Idag tog jag mig till skolan med samma folkskygga känsla i bagaget. Men friskheten närmar sig, och det känns bra. Jag är dock livrädd för att sjukna om. Vi fick en hemtenta idag också. Det känns inte så passande.