nu har jag äntligen sett.
Ungefär en vecka före den sagda sverigepremiären så spottade Astoria ur sig att de skulle visa Children of Men. Som jag längtat! Men så blev jag ganska sjuk och bio var inte riktigt att tänka på, tills igår. Jag köpte äckligt godis men lyckades hålla mig från att hosta sönder lungorna (rösten är redan förstörd) och störa alla andra. Hade antagligen för stora förväntningar på filmen, för den var inte sådär wow-bra som jag kanske hade hoppats. Fast det var bra, jag gillade att de två timmarna gick skitfort, att man inte visste vad som skulle hända härnäst och att den var grymt snyggt gjord. Så jag gillade det ju, mycket. Ibland, eller ofta, har jag dock förväntningarna att filmerna ska trycka mig bakåt i stolen och tatuera in minnet av den i hjärnan lite väl mycket. Det är få filmer som gör det, och framförallt inte de filmerna som man gått och väntat på länge. Så störde jag mig något på att så mycket detaljer kändes kopierade från 1984. Men jag tycker ni ska se den ändå, för nu tänker jag vara tjatig och säga att den ju var bra. Faktiskt.
9 kommentarer:
haha, du skulle nöjt dig med att se den på tv. Gå och se Pan´s Labyrinth istället! Eller The Prestige
skratta inte! pan och prestige har jag tänkt se också, ja.
Jag och min mamma gick på bio i fredags. Vi valde mellan den där "roliga" museumfilmen, Parfymen och Underbara, älskade. Det blev den sista och alla i salongen irriterade sig på att mamma satt och pratade med mig hela tiden ("den där tjejen... oj, vad ni liknar varandra till sättet!" "va? Vad hääände nuuu?" "Är inte den killen med i..." osv). Även jag. Jag gillar inte bio så mycket, för jag blir så rastlös och krypig i benen och man kan inte pausa, men den här filmen lyckades jag faktiskt gråta mig genom och sitta stilla. Skönt att du är frisk (mer eller mindre) igen!
Museumfilmen ska vara bajsdålig har jag hört, det var tur att ni inte såg den. Tycker att Underbara, älskade verkar dålig också, men det är det alltså inte? Jag tycker iofs ofta att filmer som många ser är dåliga, baraföratt.
Bio är liksom bra ibland, beroende på film. Men pausfunktionen kan jag också sakna, framförallt när jag ska sträcka på mina tre meter långa ben. Men Children of men var bra på så sätt, tiden gick rackarbajsarfort och jag ville inte pausa en enda gång!
Nja. Mja. Jag hade ingen koll på den alls, var ju i Mexiko när den och pratet om den kom, så jag fattade inte ens att folk skulle kola vippen i den. Den var som svenska filmer är mest, när de är som bäst: ganska så långsamma och insiktsfulla. Och eftersom jag inte hade några förväntningar...
Jag såg en sketch på tv nångång, på Leno, eller något liknande, där de tog upp olika nationaliteter. När det kom till Sverige så var det döden som satte ihop en Billy-hylla, sen tog han livet av sig. Ungefär så ser världen på svensk film, och jag tror att de har rätt. Jag gillar dock det där dystra, det där som fanns i Så som i himmelen, det där som de försökte få till i underbara, älskade. (Jag måste plugga, därav långa inlägg).
Det är väl det jag förstått också, att den försöker vara Så som i himmelen men inte riktigt lyckas. Det finns inte så mycket bra svensk film, och det är synd.
Jo, fast då kan man kolla på dansk istället! Nu ska jag pysa, för jag sket i att vara bäst för en gångs skull och lämnade in ett halvbra paper. Nu ska jag äta tårta med kompisar! Eller... hoppas jag, de vill inte säga vad vi ska göra, det är en hemlis.
Jag såg den (Children of Men) utan att riktigt veta något om den alls och då var den som en spark i magen!
Dvs mycket bra.
Pan´s Labyrinth är också sevärd.Är inte mycket för kostymfilmer men The Prestige var oväntat bra faktiskt - bra skådisar och många turer fram och tillbaka.Se den.
Och om det är Night at the Museum ni syftar på så se inte!
Det kan jag tänka mig, att den är en jävla spark om man inte har några förväntningar. Och jag tyckte ju som sagt att den var väldigt bra, det var väl bara det att mina förväntningar var ÄNNU högre.
Skicka en kommentar