dagens populärkulturella inlägg.
Jag skriver inte så mycket som jag vill eftersom tiden går fortare ju fler dagar som passerar i mitt liv. Men trots det hinner jag läsa lite, och det efterlängtade pendlandet gör även sitt till. Och bättre ska det bli. Oryx & Crake är fantastisk. Jag älskar böcker med 1984-tema, och de som i dagsläget är snäppet bättre måste jag älska lite mer. Det är så trovärdigt att jag nästan inte blir rädd. Det är några veckor sen jag slog igen pärmarna till Tillsammans är man mindre ensam nu. Jag får tänka lite extra för att minnas den. Först retade jag mig på den svenska översättningen. Sen retade jag mig på att den kopierat Amelie från Montmarte-känslan lite väl mycket. Sen gick det i en rasande fart och jag tyckte om det jag läste. Men idag minns jag det inte så mycket mer än att det var en fin bok. Den fastnar inte. Lika minnesvärd som kriminalromaner, och kanske det var därför den sålt som smör i solsken? Kanske hade jag för höga förväntningar. Förväntningarna var ganska höga även på Extremt högt och otroligt nära. Det var ömsom glädje och ömsom hugg i magen. Jag har då aldrig läst något skönlitterärt som har ett grafiskt formspråk på det här sättet. Det är häftigt. Och innehållet är så fint och bra. Läs för guds skull, läs!
Lika mycket som jag älskar snygga ordvändningar älskar jag vackra filmer. The Fountain hamnar högt på vackerhetslistan. Bra är den också.
6 kommentarer:
Aj, mitt lilla bokhjärta, "Tillsammans..." är ju en av mina favoriter, även om jag håller med om Ameliegrejen.
Ja, den är ju verkligen inte dålig. Jag gillar ju kriminalromaner exempelvis ;) Men den är ingen bok jag kommer betrakta som något man måste ha läst.
Jag älskade Gavaldas "jag önskar att någon...", men har inte läst Tillsammans är man mindre ensam än. Känns som en bok jag vill läsa och Amelie är inte helt fel, även om jag fattar din poäng.
Mr Safran måste jag såklart läsa. Det låter som jag behöver rycka upp mig lite på läsfronten.
Jag har ännu inte läst ngt annat av henne, men har "Jag älskade honom" på tur. Enligt Jenny så ska den vara sämre än Tillsammans..., men det lär visa sig.
Läst Safran! Där har jag inte heller läst hans första som han tydligen är bra mkt mer känd för. Ska också läsa, någon gång... :)
Jo Safrans var bra, men samtidigt var förväntningarna så högt ställda att upplevelsen snarast blev bra än fantastisk. Samtidigt är det en bok som lämnat avtryck och jag tänker ofta på den, kanske gör det den till mer än bra när jag tänker efter.
pratar du om hans första bok nu? det där är annars ett återkommande problem det där med förväntningarna. men jag tror på att tänka på som du säger, vad den ger i efterhand i förlängningen.
Skicka en kommentar