skräckblandad förtjusning.

Jobbet som snart blir mitt heltidsjobb är sen förra veckan mitt nya extrajobb. Det riktiga livet blir mer och mer verkligt och mer och mer läskigt. Min nya mail svämmar över med information från alla håll och kanter. Från Danmark och danskar och Norge och norskar och utbildningar jag ska gå på och projekt jag ska ansvara för och möten jag ska hålla. När jag frågar hur saker och ting bäst görs får jag oftast svaret Det är du som ska bestämma det. Lilla, lilla jag ska ordna det här. Allting. Det är tydligen jag som är den bästa på det här. Undrar om de är medvetna om att de anställt en person som officiellt inte är färdigutbildad än? Har jag lurat dem? Blandade de ihop mig med någon annan och blev besvikna när det var jag som dök upp i förra veckan och nu vågar de inte säga något eftersom avtalen är påskrivna?
Det står webbredaktör i min nya mailsignatur. Den är internationell eftersom jag fanimej är webbredaktör för tre länder på en och samma gång. Det har jag inte riktigt förstått förrän nu. Idag skickade jag mail till min närmsta chef med vänligt ställda krav. Jag vill ha en ny bildskärm, ny version av photoshop och indesign och lite annat smått och gott. Sådant som jag behöver för att kunna utföra mitt arbete. Nu är livet som fattig och tacksam student snart slut. Jag ska bara lämna in uppsatsen först.