blame SL!

Ur en jobbrelaterad synvinkel har jag gjort enorma framsteg den senaste månaden. Jag har insett att jag inte kan hinna allt och att ingen heller kräver det av mig. Har även försökt att låta bli att styra upp saker som jag inte är direkt ansvarig för, vilket är mycket svårare än man kan tro. Detta tillsammans med att jag tillåtit mig själv att inte skämmas för att jag privatsurfar emellanåt (något jag för övrigt var övertygad om att jag skulle få skäll för när chefen tog ut mig på privat snack idag, men icke då - jag blev avdelningsansvarig i hans stundande frånvaro under ett par veckor) har gjort mig till en mycket mindre jobbstressad person. I förlängningen innebär det att jag blir en trevligare arbetskamrat samt antagligen även en skvätt trevligare i privatlivet. Och detta i sin tur leder till att jag har lättare att gå hem i vettig tid från jobbet, utan att få dåligt samvete, vilket gör att kvällarna efter jobbet oftast känns längre vilket gör att jag blir gladare och mår bättre och känner att jag kan unna mig att göra ingenting emellanåt. Så det hela blir en lycklig liten cirkel. Om det nu inte vore så att två personer under samma dag lyckas pricka brofästen och stoppa upp hela jävla SL. Det tog nästa två timmar att ta sig hem, och då fick vi ändå skjuts med bil av en av Ks kunder som tursamt nog var på hans kontor och ännu mer tursamt bor åt samma håll som vi. Men av min enda kväll på hela veckan då jag tänkt åka raka vägen hem från jobbet och äta middag på balkongen i solnedgången blev ingenting kvar. Solen gick ner samtidigt som jag slängde i pastan i kastrullen.