eller tidig trettioårskris?
Igår trodde jag på allvar att en 19-årig fotbollsspelare var tre år yngre än mig. Tills jag såg faktarutan i tidningen att födelseåret för honom var -88. Då blev jag lite rädd. Inte för att jag är två gånger de år jag trodde att jag var äldre, utan att jag själv såg mig som 22-23. Jag vet ju mycket väl att jag snart är 26. Är det här början på åldersnoja? Har aldrig haft åldersnoja och vill aldrig ha det. Fan.
9 kommentarer:
För mig är folk som är födda 88 typ 12 och små men de kör för sjutton bil och har gått klart gymnasiet, det är så läskigt!
Äääh, vaddå. Du har väl ingen åldersnoja. Det var ju rätt som du tänkte från början, eller typ i alla fall. För en fotbollskille som är född -88 är ju typ... elva, kanske.
Bara som litet svar på det du skrev i mitt senaste blogginlägg... :
Fast ändå; Författaren är ju liksom en journalist som har skrivit allt åt personen som det handlar om. Om som jag skrev; om man nu jobbat i flera år med boken; bemödar man sig inte att ta reda på stavningar? Om man inte kan ett språk kan man väl inte bara sitta och skriva så som man TROR att det stavas. Och har man inte en korr.läsare som kan språken som boken är skriven på..? Oavsett tycker jag det är väldigt oproffsigt. Förövrigt är den ju läsvärd! Läser den ju knappast för språket, utan för storyn.
Sen har jag ju heller inte skrivit att författaren står för hela skulden Evelina, det jag skrev är riktat till de personer som jobbat med boken.
alltså, jag tror att det är helt hopplöst att komma undan den där åldersprylen. Jag misstänker att man som 30,40,50...ja, hela livet känner sig som typ 23.
Det riktigt jobbiga är ju den obarmhärtiga ungdomen. Jag läste en 14årings kommentar om madonna, 49: "låt tanten vara, hennes skönhetstid är över".
ja jag håller med torgnysdotter, den där åldern slipper man aldrig ifrån.
iaf så brukar jag tänka så när jag dejtar 25-åringar.
och jag tycker faktiskt inte jag har nån åldersnojja. jag bara råkar tycka att 80-talister är väldigt festliga.
emmama & susannanstans: men precis. typ 12. läskigt.
annaluna: jag har svarat i din blogg, lättast så.
torgnysdotter & joules: är 23-25 den magiska åldern man alltid tror att man kommer att vara alltså?
Jag tror det. Typ. Jag har fastnat på 27. Lyssna på den här tankevurpan: när jag var barn älskade jag deborah harry (blondie). När man såg musikvideos med henne var hon en vuxen gammal person, kanske 25. När jag ser samma musikvideos idag är hon alltså, bevisligen, yngre på dem än vad jag är nu. Ändå ser jag henne som äldre eller tom gammal. Det hela är mycket förvirrande. Ålder ÄR tydligen exakt så relativt som alla sagt i alla tider.
Min hjarna verkar aldrig riktigt komma forbi 23. Jag far jatteofta en chock nar jag kommer pa min riktiga alder. Men det har nog med det dar forvantningarna pa hur man trodde att det skulle vara att gora.
torgnysdotter: jag har full förståelse för tankevurpan, för jag har börjat upptäcka liknande ;)
haren: det där med 23 verkar vara lite universellt. är det då man anser att man blir vuxen tro? så stannar man där sen ;)
Skicka en kommentar