tretton minuter över tolv forever.

Mamma och pappa anlände med ett lass med saker som ska bo hos oss. Förra årets beställda byrå, nu färdigrenoverad, tillsammans med gammalt smått och gott. Den ickefungerande väckarklockan är för tillfället min favoritpryl här hemma. Den är så snygg. Trots att vi inte vet var vi ska placera den ännu. Utnyttjade tillfället att ha tillgång till en stor bil och åkte till Ikea för att komplettera det gamla med att köpa nya balkongmöbler. Eftersom det verkade omöjligt att få tag på de vi helst ville ha fick vi tänka om. Tänkte om. Blev nöjda. Åkte till Ikea. Halva uppsättningen med möbler var slut trots att det stod att allt skulle finnas. Min ilska och besvikelse fick oanade proportioner och jag ville bara gråta när mamma skrattade och sa Förlåt, men du är dig så lik. Du blir precis lika besviken som du alltid blivit när det inte blir som du vill. Stängde in mig i sovrummet. Mamma lagade mat, pappa vankade utanför och frågade K försiktigt hur det var med mig. Lite trött bara. Okej till middagen igen. Välte ut ett glas vin av trötthet i hela kroppen som gjorde att armarna inte följde med. När de åkt hem sjönk jag ihop i soffan av utmattning. Jag ville inte ens se åt kartongerna som innehöll en halv uppsättning med balkongmöbler. K ville. Han packade upp och skruvade ihop och ställde ut på balkongen trots att solen för länge sen hade gått ner. Det blev inte som vi tänkt oss. Det blev bättre. Vi behöver inte åka till ångest-Ikea en gång till för att det ska bli komplett. Jag skämdes över min reaktion. Blev lättad och mer utmattad. Somnade som en stock och drömde mardrömmar om att jag var polis som hade en häktad person inlåst i mina föräldrars hus och den häktade slutade inte attackera mig. Idag känns det som att projektet med att placera ut våra nya gamla prylar räcker mer än väl som dagsverke.