fredag. helg. dags att andas.

Strax innan lunch briserar bomben att deadline för gigantiskt projekt är omänskligt snart. Vi vägrar tro att det är sant. Lunch. Försöker få tag på skorna i fem butiker, men de finns ingenstans. Telefonmöte med högre höns i Europa. Jag svarar på frågor och påstående och knorranden som Why do you work like this? och I'm worried about your progress. Min engelska har aldrig varit mer svengelsk. Den omänskliga deadlinen är riktig. Alla får en jävla fart och alla gör allt och alla måste bara dubbelkolla allt med mig eftersom det ligger under mitt ansvarsområde. Försöker andas och jobba men skrattar hysteriskt åt minsta skämt. Vi bestämmer gemensamt att från och med nu existerar varker socker eller fett eller kalorier i något ätbart. Lokaliserar skorna på Kungsgatan och paxar dem via telefon. En kollega frågar om jag tror att jag skulle gå in i väggen om jobbet var såhär i ett år i sträck. Svarar Ja utan att tveka med tillägget om att jag var på väg en gång förut för länge sen men ändå. Han flackar lite med blicken. Packar ihop och åker till butiken och ångestköper skorna nästan rakt av. Sms:ar annan kollega och frågar om jag kan fakturera företaget för såna här typer av inköp. Svaret är jakande. Åker hem med sanslöst hög musik i lurarna och ställer in mig på helg. Fotar skorna som är så snygga att jag glömmer bort prislappen och K flinar om att jag leker modeblogg ibland. Dricker ett glas vin. På måndag kör vi. Jag gillar mitt jobb. Jag gillar att jobba. Väldigt Väldigt Mycket. Men nu är det helg.