miniräknaren - ett fantastiskt gömställe.
Först förstördes ju hela dagen. Sen blev jag matt. Sen blev jag arg. Sen blev jag matt igen. Sen blev jag okej med att man får slarva och tappa bort dyra papperslappar. Innan jag gick hem så beklagade jag mig lite för de kollegor som ännu inte hört min klagan. De tyckte synd om mig. Så köpte jag en sms-biljett, satte på mig ytterkläderna och lyckades samtidigt rubba den enda pryl jag inte letat under: miniräknaren. Jag har en miniräknare som är lika stor som ett sl-kort. Där under låg det. Kändes fint. Nästan underbart faktiskt.
För övrigt tror jag att jag kan ha hittat en möjlig gärningsman till horugar dö. Igår när jag passerade en bänk med tre tonårsungar så hann jag uppfatta den här diskussionen:
- Men asså, Skåne är liksom ingen stad.
- Nähä, vad är Skåne då?
- Men typ, Malmö är en stad.
Jösses.
4 kommentarer:
TUR att du hittade det, sånt där kan reta upp en för evigt!
Det liknar lite förra årets Bonde söker fru eller vad det var. När de vunnit en resa till Lissabon och diskussionen var ungefär sådär.
"Typ är det ett land eller?"
"Jag tror det är en stad, programledaren sa iallfall det..."
egon, va skön du är! Jag gillar folk som löser sina egna mysterier.
emmama: jag vet, det ligger i bakhuvudet och gror för allt framtid annars.
annaluna: justja, ja haha.
torgnysdotter: fin approach där, tack. jag valde ju att se det som att jag var dum som 1. lagt det under miniräknaren, 2. inte letat under miniräknaren.
Skicka en kommentar