men plus i kanten för det korta skärpedjupet.
Vi såg Låt den rätte komma in igår. Eftersom jag är väldigt mörkrädd, lättskrämd inklusive livlig fantasi och hatar skräckfilmer förhörde jag mig noga med flera som sett den om jag verkligen skulle våga se den. Alla sa Ja för den var ju inte alls läskig. Tjena. Vid två tillfällen blundade jag under minst en minut per gång, ungefär tio gånger kikade jag mellan fingrarna och två gånger viskade jag till K Det här är lite läskigt. Hur som var det en bra film. Väldigt bra om man jämför med den normala svenska filmstandarden. Men, så jävla überbra som vissa vill få den till håller jag inte med om. Det var för många moment i filmen som fick mig att helt plötsligt komma på att det här bara är påhitt, istället för att tro på historien full ut. För oavsett om en film eller en bok baseras på verkligheten eller fiktion så måste det ju vara trovärdigt. Om det inte funkar spelar det ju ingen roll hur bra berättat det är om inte jag tror att det verkligen var så det hände, även om det utspelar sig i yttre rymden. Snabba Cash är nog det bästa exemplet jag kan komma på. Språket är fantastiskt men jag tror inte på själva storyn, hur baserad på hans egna kunskaper den än må vara. Filmen igår är ju sju gånger bättre än Snabba Cash, men ni fattar säkert vad jag menar iaf. Jag trodde på vampyrerna, men inte på att det gick till riktigt som det gjorde. Visserligen kanske det var tur, eftersom mardrömmarna uteblev.
9 kommentarer:
Och katterna? Jag trodde inte på katterna, de var skitkonstiga!
Åh jag vill se läskig film, hoppas det är nån på TV i natt när jag ska jobba vaken natt.. :)
Roy Andersson möter Buffy. Tyckte att Ingemar Bergmankomplexet lös igenom alltför ofta. Knepigt det där med barnskådisar också.
/Klaus
jenny: katterna var det största minuset. hade kunnat skippats helt.
emmama: lycka till :) jag skulle aldrig våga se läskigt när jag är själv. vågar knappt se tillsammans med folk heller. huvva.
klaus-p b: men där satte du fingret på den exakta kombinationen tror jag. jag hade nog mest svårt för "specialeffekterna". barnskådisarna var ändå okej tyckte jag, tjejen var över förväntan.
jag håller med. Katterna var apa. Jag valde att glömma dem direkt. Däremot tyckte jag att barn-perspektivet var lysande. Och visst, jag är ju den exakta målgruppen. Jag upplevde att det var precis så där när jag var liten. Jag liksom minns hur det var att vara barn.
Haha, jag är likadan. Vågar man se den då?
torgnysdotter: ja, jag hade inget emot barnperspektivet som sagt. det funkade, även om jag kanske inte hade riktigt samma igenkänningskänsla, även om den dök upp emellanåt.
anne: nu när du vet hur rädd jag blev säger jag ändå Ja, för det var så att man överlevde, utan mardrömmar ;)
jag vill verkligen se den iaf, även om det hade varit ännu ballare om den var inspelad i blackeberg på riktigt.
ser fram emot tors btw!
ja, men jag tycker verkligen den är sevärd, den vara bara inte så _wow_ som vissa påstått.
jag med! just nu är jag makalöst sugen på vin.
Skicka en kommentar