snöstorm borde vara mer som förr i tiden.

Under mina 19 år boendes på landet var en storm närapå liv eller död. Framförallt snöstormar. Strömmen gick och telefonledningarna rasade som plockepinn. Vedeldning i braskaminen och vattenkokande ovanpå den. Värmeljus på borden och träden knakade utanför. Ständig oro för att de skulle knäckas över huset och ibland fick vi överge övervåningen ifall att. En gång vaknade vi dagen efter och hittade ett träd över bilen. Jag minns det som att bilen såg rolig ut och vi slapp skolan eftersom vi helt enkelt inte kom dit utan bilen. Det hände för övrigt ganska ofta i samband med snöstormar. Med ett par kilometer till asfalterad väg och en mil till skolan (två och en halv i gymnasiet) var chanserna goda att få stanna hemma. Det vanligaste var att vi helt enkelt inte kom ut från gården eftersom plogbilen (det vill säga den lokala bonden med traktor pimpad med extra vinterutrustning) inte hade tid att dyka upp eller hade träffat diket själv eller annan anledning. Mycket spännande oavsett. Om vi trots allt kom iväg till skolbussen kunde det ju alltid hända att den inte kom, eller att den körde i diket eller något sådant. Det innebar att vi kom för sent och missade ett par lektioner. Nästan lika bra. Här i storstan känns snöstorm fortfarande kul, men jag känner mig besviken över att jag oavsett vad kommer att komma till jobbet imorgon. För även om det kommer att vara SL-förseningar i vanlig ordning ballar ju inte hela tunnelbanan ur. Lite trist faktiskt.