längtar till säsong 4.

På flyg mot Oslo, återigen. Peppar med Gabrielle och tänker som alltid nuförtiden att jag KANSKE råkar på något/n Skam-relaterad när jag är där. Mycket fånigt men ändå lite skoj i hjärnan sådär. Har för övrigt lyckats ha jobbkonversationer där uttryck som "drittbra" samt "kosemöte" används utan ironi. Väldigt nöjd över detta.

en helg.

Fredag. 
Förskolan var stängd och det var Ks tur att vara ledig med F. På eftermiddagen meddelade K att F gjort illa sig, att han plötsligt inte kunde stå eller gå på benet. Av en händelse hade jag läst om Höftsnuva två dagar innan, något jag aldrig hört talas om innan dess. Fattade väl rätt snabbt att det var det, vilket ska vara ofarligt men att barnet behöver kollas upp. Försökte få tid på närakuten, men de vägrade ta emot oss eftersom de menade att han med största sannolikhet behövde röntgas och det kunde de icke göra. Okej, det är väldigt fint men att ta sig till Huddinge kommunalt en fredagkväll för att sitta på akuten där kändes SÅDÄR. Men vi åkte dit. Och hela familjen höll sig på alldeles strålande humör under de sex timmar vi satt där (!). Förutom den lilla stunden vi skulle röntga, vilket var rätt traumatiskt för F. Jävligt tacksam att vi var två föräldrar där. Efteråt var barnet så stolt att han skrek "Ja va jättemodig FAKTISKT!" till alla han såg.

Inga skelettskador i alla fall, och vi kom hem mitt i natten svinhungriga men fortsatt rätt glada. Tryckte i oss lite McD mat som vi hade lyckats få tag på på vägen hem (alltså mat på akutmottagningar, varför finns det ALDRIG något man kan äta alls?) och somnade direkt. 

Lördag.

Fick sova till typ 08!!!! Wow. Och vaknade att att F kom gåendes till oss, till allas förvåning. Sen busade han i sängen i tre minuter innan han fick ont igen och inte kunde gå eller stå. Alltså ett barn på femton kilo som inte ens kan stå på sitt ena ben är väldigt otympligt och bökigt. Utöver det hemska att han inte kan röra sig då. Så vi höll oss rätt lugna. Jag var på uselt humör hela dagen. När F sov så skulle jag bara blunda lite, somnade som en stock på tre sekunder och sov 1,5h. Så skönt. Yogade en halvtimme när F & K badade. Gjorde tacos på kvällen, det vi hade tänkt äta på fredagen. Det tog en evighet att natta, var inte klar förrän efter 21. Då såg vi Tickled. Vilken jävla grej! Se den. 

Söndag.

Min tur att få sovmorgon, fick sova till 09.45. Mmmmmmm. Tog en dusch, klädde på oss och åkte till Solna för att hälsa på vänner. En resa som med bil skulle ha tagit 9 minuter, men kommunalt tar ca 1h dörr till dörr. Vid såna lägen saknar jag att inte ha en bil stående här utanför. Vi trodde att F var bra i sitt ben nu, för han kunde gå (och springa, men vi försökte få honom att låta bli) obehindrat. Tills det återigen bara började göra ont från ingenstans. Stackars liten. Tog en promenad sen förbi Mall of Scandinavia där vi aldrig varit. Herrejävlar vad stort det är där! Skulle vilja shoppa minst tre dagar där. Om jag vore rik. Åkte hem, jag tränade lite för första gången på två månader (exklusive yoga). Första gången jag hade lust att träna på hela den tiden, första gången jag hade ork att ens träna litegrann. Tog det väldigt försiktigt och hade bara fokus på att röra på kroppen lite. Det var väldigt skönt. 

Det var den helgen det. Jag är fortfarande oerhört skör efter de senaste månaderna. Allt är svajigt och det känns som att jag tar timme för timme eller dag för dag. Men idag är första söndagen på evigheter som jag inte har väldigt mycket ångest. Det är bra. Jag hoppas det fortsätter så.