deodoranten.

Linda och Torgnysdotter: Här är deodoranten.
Det är tydligen bara den specifika sorten (färg och exakt modell) som funkar. Men, det verkar ju åtminstone som att den går att köpa i England också.

låt mig presentera friggeboden:

Idag har vi flyttat friggeboden från hallen till köksön. Den är mindre i vägen där. Trots det jag skrev igår så har vi inte testat den på plats. Den är helt enkelt för tung för att orka lyfta mer än en centimeter över marken. Och jag känner liksom ingen kärlek. Snarare tvärtom. Tänker enbart på en jobbig jätte-bäbis så fort jag ser den. K vill fortfarande ha den. Det här kan bli ett problem.

lördagsgodis.

Julafton fortsätter. Idag plingade ett par grannar på dörren och undrade om vi ville ha deras tv eftersom de köpt en ny. K tyckte det lät som något som ej går att neka till, så han såg till att baxa tvn de tvåtrefyra metrarna från deras lägenhet till våran. Det är en 42 tum stor tjock-tv. Med andra ord gigantisk. Liknar mest ett mindre berg eller en friggebod. Just nu står den i hallen, vilket betyder att det knappt går att ta sig in eller ut från vår lägenhet. Jag är inte riktigt lika lycklig över den nya familjemedlemmen som K, men har gått med på att åtminstone testa hur den ser ut på rätt plats i morgon. Om vi får dit den, den väger väl närmare ett halvt ton eller så.

En nästan bättre julklapp är att jag för en dryg timme sen snubblade över the Knifes live-framträdanden. Jösses. Varför har jag inte sett detta förr? Eftersom jag innerst inne är en vänligt sinnad själ, så får även ni ta del av detta nu. Som en present, typ lördagsgodis. Helt makalöst bra oavsett:

Heartbeats LIVE + Marble House LIVE + Silent Shout LIVE.

let it rain.

är det julafton idag?

Hittills har jag fått:
- två biobiljetter
- en ny trådlös datormus
- en stickad kofta (mitt visakort betalade, vänligt!)
- ett presentkort som innebär 200:- gratis hyrfilm och 100:- gratis böcker på adlibris.
- en julkalender från McDonalds.
- beröm från chefen om att jag är skitduktig.

Mycket trevligt må jag säga. Nu väntar hämtmat, vin, tvättid och besök.

Klockan är 09.05, god morgon!

Bombay-grejen är otäck. Det blir dessutom lite absurt då en av attackerna tydligen skedde mot Leopold's, ett café som finns med ungefär på varannan sida Shantaram som jag ju läser just nu. Imorse satt de på stället och drack whiskey liksom. I min bok alltså. I verkligheten ser det nog lite annorlunda ut där just nu. Hemskt.

Andra roliga saker som hittills hänt idag:
- Jag var ett par ögonfransfladder bort från att börja gråta på tunnelbanan eftersom det är så hemskt i boken just nu.
- Jag glömde min matlåda hemma (i dessa ekonomiska kristider räcker det för att få pengaångest).
- Jag blev nerstänkt av en buss som körde i en vattenpöl. Jag har ljusa kläder på mig idag. You do the math.

Nu kan det bara bli bättre!

kanske måste åka till spanien snart.

När jag låg bakis som en liten kastrull på stranden tillsammans med ungefär hälften av alla som var där nere (det vill säga trettiofem delat med två) fick jag en present av J som hade varit nykter nog kvällen före för att orka shoppa lite. Presenten var en deodorant. Hon lämnade över den med orden Det här är världens bästa deodorant. Det låter illa, men det skulle visa sig vara en mycket fin present. Det är nämligen världens bästa deodorant. Aldrig varit med om maken! Den gör precis som en deodorant ska - tar bort svett och lukt. Har aldrig förstått mig på alla andra deodoranter som ersätter, eller i värsta fall blandar, svettlukten med någon käck liten mix av valfri udda frukt med valfri konstig ört eller krydda eller liknande. Men den här gör som den ska, som sagt. Och jag älskar den. Tyvärr börjar den ta slut. Tyvärr finns den endast att köpa i Spanien. Typ väldigt opraktiskt.

en snodd bokenkät*.

1. Den värsta läsupplevelse du haft?
Beror väl på vad man menar med värsta. Under vissa pluggperioder har jag läst ut nobelpristagare på engelska på två dagar, och det har inte varit speciellt trevligt med tanke på tempot. Däremot så kommer jag säkert att minnas de böckerna för resten av livet eftersom de var så fantastiska och jag skulle säkert aldrig ha läst dem frivilligt.

2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Oj. Återkommer ständigt i tankarna till Jules Vernes Den hemlighetsfulla ön som jag läste om och om igen som liten. Annars så har ju de flesta böckerna jag tycker är bra påverkat mig på ett eller annat sätt, har dock svårt att säga vem som påverkat mest.

3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
Loranga, Masarin och Dartanjang gjorde mig rädd för att det fanns tigrar i skogen under flera år. Jag bodde bokstavligt talat i skogen. Ni förstår traumat.

4. Vad använder du som bokmärke?
Jag kan stoltsera med att ha bokmärken som faktiskt föreställer mig själv. K gjorde bokmärken till en kund en gång, och de använder sig bland annat av ett illustrationsporträtt K gjort med mig som förlaga. Således är även jag på bokmärket. Men, jag måste erkänna att jag även använder Pocketshops bokmärken lika ofta som mina egna.

5. När brukar du läsa? Hemma, på jobbet, på morgonen, på förmiddagen, på kvällen, innan du lägger dig…?
Till och från jobbet på tunnelbanan. Ibland på kvällarna innan jag somnar. Vill läsa oftare, men vet inte när jag ska hinna.

6. Vad var den första bok du läste?
Minns inte. Men jag lärde mig läsa med hjälp av Bamse-tidningar som 5-åring.

7. Vad är bättre, pocket eller inbundet?
Pocket är smidigare, men inbunet känns mer genuint. Köper bara pocket men får bara inbundet av pappa.

8. Vilken bok läser du nu?
Shantaram av Gregory David Roberts.

9. Och vilken sida är du på?
573 av 936.

10. Brukar du lämna “kännetecken” i dina böcker? (klottrar i dom, spiller mat/dryck på dom & andra barbariska åtgärder?
Nej.

11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?
Om jag inte känner igen titel eller författare så påverkar omslaget väldigt mycket för att jag ska börja intressera mig för boken. Älskar snygga böcker! I andra fall påverkar omslaget, men olika mycket från fall till fall. Ibland får man ju ta ett fult omslag om man blivit rekommenderad en bok. Men det skär lite i hjärtat, det gör det.

12. Sidantalet, då?
Jodå. Max 500 brukar kännas rimligt. Fast samtidigt läser jag ju en 900-sidorsbok på engelska just nu, så jag är väl inte direkt konsekvent.

13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Vem fan gör det?

14. Finns det någon bok du läst flera gånger?
Ja. Bland annat Den hemlighetsfulla ön. Annars läste jag mängder med deckarböcker som liten av typen Kitty och Fem-böckerna. De kunde jag läsa gång på gång på gång.

15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
Inte vad jag vet?

16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
Jag kan slänga dem/ge till Stadsmissionen om jag inte gillar böckerna. Annars ställs de i hyllan. Vill jag ge ngn annan samma läsupplevelse lånar jag ut eller köper boken till dem.

17. Tar du med dig boken du läser på toa?
Oftast inte.

18. Just det, läser du i badrummet?
Sällan.

19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Har ett sms i utkorgen på mobilen med titlar jag önskar mig till julklapp. Annars skriver jag upp vilka böcker jag läst i min kalender varje år, men inga kommentarer eller så.


*snodd från alexandra

snöstorm borde vara mer som förr i tiden.

Under mina 19 år boendes på landet var en storm närapå liv eller död. Framförallt snöstormar. Strömmen gick och telefonledningarna rasade som plockepinn. Vedeldning i braskaminen och vattenkokande ovanpå den. Värmeljus på borden och träden knakade utanför. Ständig oro för att de skulle knäckas över huset och ibland fick vi överge övervåningen ifall att. En gång vaknade vi dagen efter och hittade ett träd över bilen. Jag minns det som att bilen såg rolig ut och vi slapp skolan eftersom vi helt enkelt inte kom dit utan bilen. Det hände för övrigt ganska ofta i samband med snöstormar. Med ett par kilometer till asfalterad väg och en mil till skolan (två och en halv i gymnasiet) var chanserna goda att få stanna hemma. Det vanligaste var att vi helt enkelt inte kom ut från gården eftersom plogbilen (det vill säga den lokala bonden med traktor pimpad med extra vinterutrustning) inte hade tid att dyka upp eller hade träffat diket själv eller annan anledning. Mycket spännande oavsett. Om vi trots allt kom iväg till skolbussen kunde det ju alltid hända att den inte kom, eller att den körde i diket eller något sådant. Det innebar att vi kom för sent och missade ett par lektioner. Nästan lika bra. Här i storstan känns snöstorm fortfarande kul, men jag känner mig besviken över att jag oavsett vad kommer att komma till jobbet imorgon. För även om det kommer att vara SL-förseningar i vanlig ordning ballar ju inte hela tunnelbanan ur. Lite trist faktiskt.

peppar peppar ta i trä och så vidare.

Jag har varit datorlös i tre dagar. Under tiden har ni skrivit 96 blogginlägg. Jävlar i min lilla låda. Själv har jag hunnit med en dag på landet, en dag i Dalarna med 70-årskalas och en dag i Stockholm med 2-årskalas. Det känns fint, och den lediga dagen i fredags var smått overklig efter den här hösten som mest har bestått av jobb och jobb och jobb. Iofs har det inneburit att både oktober och november försvann i ett litet nafs, och det är ju för det mesta bara trevligt. Nu är det vinter och jag får använda mina finafina nya vinterskor hela tiden och förhoppningsvis återgår livet nu något mer till det normala. Efter att ha skrivit detta räknar jag med att morgondagen kommer att bli katastrofalt stressig. Livet funkar nämligen så.

snart består hela bloggen av enbart tips-inlägg.

Quick-grejen är spännande. Kanske bland det mest spännande som händer just nu. Som Leffe GW säger "Det känns som att julafton kommit redan". Rekommenderar, som vanligt, P3-dokumentär om Quick som sändes häromveckan för en liten bakgrund kring alltihopa.

bäst 2008.

Jenny frågade vad som var det bästa med 2008. När hon frågade hann jag inte tänka riktigt. Men nu vet jag.

Paris, Berlin, Wien, Gardasjön/Verona, London, Gotland, Mallorca.

Undrar om jag någonsin igen kommer att ha ett år då jag är utomlands sex* gånger?


* Man får välja om man vill inkludera Paris från dec 07 eller räkna Gotland som utomlands.

bra grej, bra musik, bra pris.

För 100 spänn kan man se Robyn(!), Weeping Willows, Anna Järvinen mfl på Rätt till vård-festivalen som uppmärksammar "...frågan om asylsökandes och papperslösas rätt till vård." Känns rätt givet med ett besök, och det vore konstigt om det inte blev helt utsålt. Hundra spänn! Köp!

om inte förra inlägget var uppmuntrande nog.

från egon till egon.

Det här skrivs av mig tisdagkväll klockan 21.33. Jag önskar innerligt att din onsdag blir bättre än din tisdag. Inte för att något hemskt hände på tisdagen, men det är november och du hade en rätt dålig dag bara. Även med novembermått mätt. Men den här låten kan kanske göra onsdag lite bättre. Om det inte hjälper att bara lyssna så vill jag att du visualiserar känslan av när du och Linda dansade till tonerna av samma låt ackompanjerat med fantstiska kroppsrörelser mitt i natten den där julikvällen då bland annat en och annan vinflaska från Italien blev tom.

Ha en trevlig onsdag, kära egon.

Med vänliga hälsningar,
egon

sleep during winter, as of certain animals, such as bears.

Gamla Bettan visade plötsligt ett nytt val när jag skulle att stänga av henne: Hibernate istället för Stäng Av. Frågade K om han visste vad Hibernate betydde. Det visste han inte. Vi frågade tyda.se. Hibernate betyder övervintra. Min dator vill alltså att jag ska övervintra henne. Hon vill gå i ide. Fyfan. November slår mot alla.

hej sockerchock.

November har även varit för mycket godis och för lite träning för att det ska kännas bra. Så när sockersuget grep tag i mig på riktigt i helgen (hade ändå lyckats få bort det under ett par månader) bestämde jag mig för att det får vara slut med godiset i veckorna igen med start måndag. Alltså igår. Hittills har det gått sådär. Igår åt jag tre juleskum som en kollega gav mig och en plopp jag köpte på vägen hem som tröst för att det var så kallt ute. Idag ställde min chef ner en påse på mitt skrivbord efter lunch med orden Ett motivations-kit. Den innehöll två cocacola-burkar, en påse juleskum, en dubbelplopp och en stor påse saltade nötter. Det här går åt helvete minsann.

och allt vin vi släpade hem drack vi såklart upp innan november slog till.

November är en onödig månad. November 08 har hittills mest bestått av mörker, regn, lera på skorna, död, finanskris och jobb. Muntert så det förslår. Jag vet inte om det blir bättre eller sämre av att kolla på Packat och klart då de åker tågcharter och dricker vin. Jag längtar tillbaka till Italien, trots den mindre behagliga ditresan. Jag längtar till vingården där vi drack vin så både jag och K somnade på bussen hem långt innan eftermiddag blivit kväll (det finns för övrigt bildbevis av detta som är mindre smickrande, samt mamma och pappas minnesbilder som genererar vissa fniss ibland när det hela kommer på tal). Det känns som en perfekt lösning på Problemet November: En vingård med fri tillgång till just vin i ett soligt och varmt och vackert Italien. Undrar om man kan ordna detta till nästa år?

ännu ett av mina utmärkta tips.

Var på World Press Photo 08 på Galleri Kontrast idag. Det var tydligen vernissage igår, och utställningen är i Sverige till sista november. Det kostar nada att gå in, och är som alltid fantastiskt bra. Allt från naturfoton till porträtten (Putins porträtt är bättre än fantastiskt) till de från krig och fattigdom och Afrika. Finns ingen anledning att inte gå dit och se utställningen.

men plus i kanten för det korta skärpedjupet.

Vi såg Låt den rätte komma in igår. Eftersom jag är väldigt mörkrädd, lättskrämd inklusive livlig fantasi och hatar skräckfilmer förhörde jag mig noga med flera som sett den om jag verkligen skulle våga se den. Alla sa Ja för den var ju inte alls läskig. Tjena. Vid två tillfällen blundade jag under minst en minut per gång, ungefär tio gånger kikade jag mellan fingrarna och två gånger viskade jag till K Det här är lite läskigt. Hur som var det en bra film. Väldigt bra om man jämför med den normala svenska filmstandarden. Men, så jävla überbra som vissa vill få den till håller jag inte med om. Det var för många moment i filmen som fick mig att helt plötsligt komma på att det här bara är påhitt, istället för att tro på historien full ut. För oavsett om en film eller en bok baseras på verkligheten eller fiktion så måste det ju vara trovärdigt. Om det inte funkar spelar det ju ingen roll hur bra berättat det är om inte jag tror att det verkligen var så det hände, även om det utspelar sig i yttre rymden. Snabba Cash är nog det bästa exemplet jag kan komma på. Språket är fantastiskt men jag tror inte på själva storyn, hur baserad på hans egna kunskaper den än må vara. Filmen igår är ju sju gånger bättre än Snabba Cash, men ni fattar säkert vad jag menar iaf. Jag trodde på vampyrerna, men inte på att det gick till riktigt som det gjorde. Visserligen kanske det var tur, eftersom mardrömmarna uteblev.

mitt försök till ett litet plåster.

På ett par dagar accelererade döden från noll till för många. Utan att jag själv är direkt berörd är plötsligt så många som jag bryr mig så mycket om så väldigt berörda på olika sätt. Så står man själv där och önskar så hårt att man kunde hjälpa alla att lindra lite lite lite av smärtan. Men det går ju egentligen inte. Sorgen måste få sköta sitt. Men jag vet i alla fall att gråta är bra. Gråta är medicin. Och kanske kan det här hjälpa en skvätt på traven:

god jul.

Idag drack jag julmust.
Tidigare i veckan åt jag pepparkakor.
Balkongbelysningarna hos våra grannar blir fler och fler för varje dag. Vi håller ju inte på med sånt, utan körde med äkta varan förra året. Granen Gurra. Undrar om vi lyckas skrapa fram någon uppföljare i år. Gurra trivdes ju sådär, om ni minns. Självmordsryktena blev dock aldrig bekräftade.

tjena basutbudet.

Ungefär ett dygn efter att jag skrev det här inlägget försvann gratiskanalerna. Det hela känns väldigt misstänkt må jag säga. Samtidigt är det även lite spännande att tro att jag kanske har en fiende som vill mig ont bland er läsare. Men strypt kanalutbud är nog ändå okej, bara lite ovant. Anledningen till att kanalerna blev gratis från första början var ju för att vi aktivt valde bort allt utom public service och dåliga fyran. Det ska bli spännande att se vad vi kommer att sakna. De flesta serierna går ju ändå utmärkt att se på annat sätt så att säga, och istället kanske vi kan få arslet ur soffan lite oftare. Men mest synd är det nog ändå om K. Först idag insåg han vidden av att kanalerna försvunnit - att även Discovery är borta. Han älskar Discovery. Han skrattar framför Discovery. Han sover framför Discovery. Han jobbar framför Discovery. Det här kan bli ett problem. Så om det nu är någon fiende bland oss som vill mig ont har ni lyckats såra fel person. Tänk på det.

fint skare va.

Finkulturen slog i taket igår. Men det är så det fungerar. Fint till de fina. För Linda fyllde ju nämligen år sen för ett tag sen, och eftersom jag är en konsekvent människa så fick hon ett teaterbesök med mig som sällskap. Det blev inget mindre än Hamlet på Dramaten, och igår var det dags. Hamlet har jag aldrig fattat. Inte ens försökt förstå. Inte vet jag om jag förstår det bättre nu heller, men det var ändå mer begripligt än vad jag kunnat tänka mig. Och för mig tidigare okända skådespelare var lika bra som de kända. Och musiken också - indiepop på Dramaten liksom.

koffeinist javisst.

Jag är vansinningt bortskämd nuförtiden. And I love it!
Min kille har nämligen de senaste månaderna fått som vana att göra en latte till mig i den fina espressomaskinen, latten tar jag sedan med mig på tunnelbanan i en fin termosmugg från starbucks. Detta innebär att jag kommer pigg som en ärta till jobbet. Nästan.

Det hela fungerar såhär:
Min kille meddelar innan vi somnar på kvällen om han vill göra en latte till mig dagen efter (jag har med flit undgått att lära mig maskinen). Morgonen efter väcker jag honom 10 minuter innan jag ska gå. Han traskar yrvaket upp ur sängen, maler lite bönor, fixar lite espresso, skummar lite mjölk, i med lite socker och rör om. Sen vinkar han av mig med en puss på munnen och ger mig muggen i handen. Jag dricker latten på tunnelbanan, blir pigg och kan börja jobba omdelebums när jag kommer till kontoret.
Extremt praktiskt måste jag säga. Och gott.

duktig flicka.

Att sitta still är sällan min grej. Förra helgen skrev jag duktigt om att det är smart att lyssna på p3-dokumentär i ipoden samtidigt som man städar. Den här söndagen blev det tvärtom. Programmets sändning var höjdpunkten, men eftersom det kryper i kroppen när jag bara gör en sak åt gången så slutade det hela med att jag under programmets två timmar hann med att äta kvällsmat, klippa naglarna, putsa skorna, rengöra spishällen och putsa kaklet i köket. Nu känner jag mig både duktig och dum. För hur duktigt och praktiskt och tidssparande det än är att bete sig så kan jag sätta en hundring på att K hade två trevligare timmar. Han låg nämligen under en filt i soffan och halvslumrade lite. Även om jag kanske aldrig kommer att kunna bete mig så vänligt mot min kropp så vore det ju roligare om jag omsatte det hela till att göra något roligt samtidigt. Något som jag vill göra. Istället för att hela tiden hitta saker som jag bara måste göra, som att rengöra kaklet, för om jag inte gör det nu kanske det aldrig händer och då vettefan vad för hemskheter som kan hända. Och sen när jag gjort sakerna är jag för trött för att göra det jag vill göra. Eller så har tiden tagit slut. I'ts a never-ending story. När vår ekonomi tillåter kommer jag att omedelbums skaffa städhjälp. Tills dess får jag glo längtansfullt på lappen på kylskåpet från den där firman som städar och erbjuder en gratis badrumstvätt om man blir kund. Kaklet i badrummet ser ju förjävla äckligt ut. Hm.

reklam för det reklamfria.

Idag klockan 18.03 börjar p3-dokumentär om Thomas Quick.
Klockan 22.00 i tvåan är det Dokument Utifrån om valet i USA.

Hur jag än vrider och vänder och försöker tänka tvärtom så kommer jag inte ifrån att svt och sr gör och sänder de bästa programmen både i tv och i radio. Därför har jag också väldigt svårt att förstå varför folk envisas med att inte betala tv-licens när samma människor utan problem betalar mycket mer pengar för skräpkanaler med reklam var tionde minut. Själv är jag en duktig medborgare som betalar tv-licens, men som dessutom har skräpkanalerna gratis. Känns som den perfekta lösningen på något sätt.

jag kan om jag vill. nästan.

Baka är kul. Ibland. Mest när det är enkelt att baka. Sockerkaka och kladdkaka och sånt. Häromveckan kom jag över ett väldigt enkelt recept på muffins. Så idag har jag skapat chokladmuffins och äppelmuffins. Kände mig väldigt duktig ända tills jag insåg att äppel-varianten var mer bleka än vad jag är i januari. Hade inte glömt någon ingrediens, men nått gick väl galet. Typ ett färgämne som mystiskt försvann eller en felbedömning av plåtens läge i ugnen. Goda var de i vilket fall som helst. Vi har redan provsmakat. Först la jag upp dem fint på fat för att fota och skryta, men K vankade rastlöst av och an bakom ryggen på mig och upprepade Kan du vara klar snart får man smaka snart kan man smaka snart eller hallå är du klar snart? så det blev inte lika fint som jag tänkt mig. Men vad gör det. Ni fattar poängen ändå.

what have I done (acoustic).

Det här bådar fantastiskt gott inför spelningen i december.

halloween?