sådär ska jag minsann ALDRIG bli. Eller?

Imorse satt jag och F på en trappa i solen och väntade på att en visning av en förskola skulle börja. Vi tittade på alla föräldrar som kom och lämnade sina barn. Så kom en förälder och öppnade barnvagnsförrådet. Det var fullt. Föräldern gjorde då följande: kastade ut fyra vagnar ur förrådet utanför. Kastade upp en vagn på en hylla. Kastade in alla vagnarna igen. Kastade in allt som ramlat ut från de olika vagnarna, typ vantar och sånt. Rullar försiktigt in sin vagn i förrådet där nu en plats fanns för en vagn.

Ett barn som gick förbi frågade sin förälder varför hen i förrådet kastade vagnar. Barnet vars förälder kastade vagnar frågade "men varför kastar du vagnarna?". Föräldern svarade inte. Jag, som satt ett par meter därifrån, sa inget. Jag försökte få ögonkontakt men det var ju lönlöst. Det känns som att jag borde sagt något. Så enkelt att se att det där var fel. Men jag visste liksom inte vad jag skulle säga. Eller om jag skulle säga något. Alla kan vi ju ha skitjävladåliga dagar (hen sprang för övrigt därifrån sen, så antog att det var endel stress inblandat). Men jag vet inte. Så svårt. Hur ska man göra?

sicken vecka? vi får la se.

Inspirerad av att nostalgifabriken berättar om sin kommande vecka tänkte jag göra likadant. Skitroligt ju, känns väldigt nytt och fräscht i jämförelse med att berätta vad man redan gjort. Märkligt.


I alla fall:

Måndag. Det är idag det! Jag var hemma med F och hade lätt stressångest halva dagen tills vi kom ut på eftermiddagen och hängde i en lekpark. F åt en näve grus för första gången i sitt liv, en milstolpe. Gjorde curryfisksoppa, beställde mat som levereras imorgon. Lugn dag.

Tisdag. Ska besöka en förskola i närheten. Vi betar just nu av en hel del öppna visningar på olika förskolor för att få lite koll på de vi valt. Inte för att vi har så stort hopp till att vi kommer få något av våra val, men men. Sen ska jag jobba. Har en sån där helvetesdag då jag har möten precis hela dagen. Och då menar jag hela dagen. Har 30 min lunch, förhoppningsvis, resten av tiden sitter jag i möten. Väldigt mycket Facebookrelaterade möten imorgon faktiskt. På kvällen ska vi äta köttbullar, potatis, gräddsås och lingonsylt.

Onsdag. Ännu en förskola ska besökas. Sen har jag eventuellt en promenaddejt med en gymnasiekompis. Vi har inte setts sen studenten typ, men nu bor vi nära varandra och har barn i samma ålder. Och han och hans sambo har blivit inspirerade av mig och K och jobbar därför varannan dag. Fin grej för övrigt, att vi verkar inspirera en och annan till att dela föräldraledigheten lite annorlunda. Köttfärsgratäng med potatis på kvällen.

Torsdag. Jobbar. Mycket mindre möten, än så länge. Men som vanligt minst tre. Jag har så in åt helvete mycket möten alltså, det är helt stört faktiskt. På kvällen ska vi, jag och mina vänner, planera vår kommande Amsterdamresa. Har ni några tips? Vi åker typ sketasnart faktiskt!

Fredag: Hemma med F. Ska antagligen städa, för vi får besök av Ks bror med hans familj. Käkar tacos på kvällen, som sig bör en fredag. Väldigt mycket köttfärsrelaterad mat denna vecka, men vi har en förkärlek för det samt att det fanns storpack med ekologisk svensk köttfärs där vi beställer vår mat.

Helgen: Umgås med våra gäster. Jag är lite sugen på ett Skansen-besök. Vi får la se.

kämpa.

Om drygt en månad börjar jag jobba heltid. På ett sätt längtar jag väldigt mycket, för det är stressigt nu. För mycket att göra de få dagar jag jobbar, och mitt huvud är redan långt inne i heltidsarbetandet. De dagar jag är hemma med F blir en kamp mot att andas lugnt och inte tänka på jobb hela tiden. Det känns tråkigt för att jag varit så ostressad så länge nu. Och den där stressen smittar liksom av sig på allt. Känner mig som en dålig mamma, dålig anställd, dålig person, dålig vän, dålig flickvän.

det här med minusräntan.

Hörde i förbifarten att det ju egentligen var negativt just nu endast för de som inte har några lån och bor i hyresrätt.

TACKARRRR.

Med vänliga hälsningar, hon som bor i hyresrätt och börjar på allvar ge upp tanken om att någonsin kunna köpa sig en bostad inom pendlingsavstånd till Stockholm.

jag ser ljuset!

Tror att vi är på andra sidan nu, men jag undrar när aptiten kommer tillbaka. Eller ja, jag är ju hungrig men mår illa bara jag tänker tanken på riktig mat. Idag åt jag några skedar thaimat, första maten sen i måndags. Sen skulle vi beställa mat från mathem (älskart!). Så jävla osmart med två post-magsjuka-vuxna som skulle bestämma vad vi skulle handla. Vi köpte ingen mat förutom lite bröd och mjölk och lite skinka. Gick inte att överhuvudtaget fundera på något ätbart.

Inatt hoppas jag vi får sova bättre. Man blir ju inte direkt frisk snabbare av att antingen kräkas halva nätterna eller försöka söva ettåring med flaxande armar en hel natt.

sidoeffekter av magsjuka.

- träningsvärk i magen
- halsont efter magsyran
- orimlig smärta i ländryggen, kanske pga för mycket vilande?

jag är en avbrytare.

Bloggkommentatorerna skrev förut om att vara en avbrytare eller en lyssnare. Jag är en avbrytare. Herregud så jag avbryter folk. Är så himla medveten om detta och skäms rätt ofta när jag hör mig själv inte låta någon annan prata klart. Jag gör det per automatik, avbryter alltså. Det kräver en ansträngning från min sida att inte avbryta, men det är helt naturligt att avbryta för det är liksom min... rytm? Tror det handlar om att jag är uppvuxen i en familj där alla pratar JÄTTEMYCKET och i mun på varandra och där man måste avbryta. Vissa i min familj tror till exempel fortfarande att K är en ganska tyst person bara för att han inte avbryter, vilket alla vi andra gör. Det är en naturlig del av samtalet. Ingen tar illa upp, och om någon inte är klar så gormar hen Jag är inte klar, tyst! och så håller man käften. Men det är ju inte samma sak i andra sammanhang, som på jobbet eller med vänner eller nya personer man träffar i sociala sammanhang. Den andra anledningen tror jag är för att min hjärna spinner iväg så fort någon börjar prata om ett ämne. Jag tror jag vet vart hen vill komma och blir själv så ivrig att få bekräfta personen eller berätta om något jag själv upplevt att jag inte har tid att lyssna klart. Det här hör ju kanske också ihop med att jag är en rätt dålig lyssnare. Men ptja, bloggen heter ju inte egoegon utan anledning så att säga.

Jag försöker bättra mig.

inne på dag tjugotvå.

Japp, jag yogar fortfarande. Kör fem dagar i veckan ungefär, för sju känns mastigt både för min otränade postförlossningskropp samt att jag bara känner att det är lättare att peppa mig själv när jag har ett par dagars paus. Märker stor skillnad på kroppen och tänker att det här är en perfekt uppstart för året då jag ska träna så jag känner mig stark igen.