hjärtklappning.

Häromveckan hörde jag att en bekant som fick sitt andra barn samtidigt som oss skulle vara föräldraledig ett halvår till för att "hon ville det". Jag fick panik bara av tanken att behöva vara hemma ett halvår till på heltid. Älskar mina barn gränslöst men jag mår i längden inte bra av att bara vara hemma. Nu har jag testat två gånger och fått samma resultat. Jag har många ljuvliga dagar, tiden går ganska fort och det är mysigt.
Ändå är det hela tiden något som inte riktigt blir bra. Den senaste tiden har jag dessutom fått märkliga fysiska symptom, precis såna som jag får när jag är väldigt stressad: hjärtklappning, ångest, nära till panikångestattacker, sur och arg på allt och alla, sover som en kratta och blir emellanåt ganska apatisk. Och så vidare. Grejen nu är ju att jag inte är stressad? Men det känns precis så. Märkligt och en smula obehagligt.

Förra veckan ställde jag in en social grej som skulle vara hemma hos oss för att lägenheten såg ut som att den inte var städad på tre veckor, vilket den inte heller var, och det fanns inte en chans i helvete att vi skulle hinna få den i ens ett någorlunda vettigt skick. Fick ångest bara jag tänkte på alltihopa. Så jag ställde som sagt in. Det var bra, och skönt.

Samtidigt har jag mindre än en månads heltidsföräldraledighet kvar innan jag börjar jobba halvtid i september, så jag försöker ta dag för dag och se fram emot 1. Sex veckors semester med hela familjen!! 2. Snart får jag gå till jobbet igen.

Om jag hade levt på den tiden då kvinnor var hemmafruar per automatik skulle jag lätt ha varit en av de där som hade haft "problem med nerverna". Fyfan. Jordens sämsta hemmafru skulle jag ha varit.

hej världen.

Var börjar man? Vet inte. Punktform får hjälpa till:

⭐️ Hade någon slags tanke om att komma till djupa insikter under föräldraledigheten. Det har jag ICKE gjort.

⭐️ Jag kan t ex inte för mitt liv förstå hur vi ska lyckas bestämma oss om vi ska 1. Bo kvar i lägenhet och köpa sommarstuga eller 2. Köpa hus eller 3. Flytta ut på landet och byta jobb, kanske byta karriär. HUR FAN VET MAN? Hade såklart varit enklare om en valde mellan ställen att bo på som inte ruinerar en, men ändå.

⭐️ Har i alla fall fastställt lite vad som är min dröm! Kan låta knäppt men jag har -aldrig- kunnat svara på vad jag drömmer om. Jag vill bo i ett hus med en liten trädgård och kanske ha ett eget företag med butik men största inkomsten via e-handel eller något liknande. Men vad ska jag sälja? Ingen jävla aning. HUR FAN VET MAN?

⭐️ Är ej gjord för att vara heltidsledig utan pengar. Gud vad jag känner mig ensam emellanåt. Vad uppenbart det är att alla andras liv bara pågår, att det inte finns tid för en ensam, föräldraledig person som vill PRATA. Diskutera saker. Obs det är ingens fel, det är bara olika faser i livet. Men det är så ensamt ibland? Man ba JAHAPP då har jag skickat meddelanden till tio pers och ringt två men ingen svarar, så jag pratar lite med mig själv istället. Eller bebisen.

⭐️ Ovan gör också att jag diskuterar mycket mer saker på internet. Med folk som ofta inte tycker som jag. Det är kul! Eller så läser jag väldigt mycket om olika saker. Kan liksom fastna i långa trådar i facebookgrupper om hur man gör vid en bodelning efter en skilsmässa. Jag är inte gift! Jag ska absolut inte separera från min sambo! Ändå: mmm, information! Lära sig saker! Mmm.

⭐️ Älskar min familj. Är så kär i min bebis. Nog fan för att jag var kär i F också men hjälp vad det var annorlunda den här gången?

⭐️ Nackdelen med att jag nu känner att familjen är fulltalig är att jag blivit mycket mer orolig och nojig för att något ska hända någon familjemedlem.

⭐️ Jag har slutat bry mig om vissa saker. Har nog kommit till insikt lite där. Hur ofta jag gör egna uppoffringar för att andra ska få som de vill trots att de inte ens märker min uppoffring eller ens bett om den? Befriande! Och svårt.

⭐️ I höst börjar jag jobba halvtid igen. Längtar så!!!