redigerat krig.

Idag är det exakt 10 år sedan jag var full för första gången. 10-års jubileum så att säga. Då var jag sent ute och var mycket tacksam att det skedde en hel vecka innan jag fyllde 16, eftersom åldern då något av de här stora grejerna inträffade för första gången var extremt viktig. Idag är jag ganska tacksam att det aldrig blev av innan dess. Inte har jag firat heller, om det nu är något att fira, förutom att jag just tagit sista slurken av en Staropramen. Istället har jag varit ensam hemma, haft tvättstuga, halvsovit i soffan, slösurfat, färgat håret och läst tidningar och lyssnat på tv. Jag läste bland annat den här artikeln i pappersupplagan om regissören och bakgrunden kring filmen Redacted som har Sverigepremiär på fredag. Och strax därefter lyssnade jag på Filmkrönikan (lyssna på tv är underskattat) där filmen fick en fin recension. Vill se den, men jag vet inte riktigt hur jag ska tolka betyget på imdb. I vanliga fall brukar jag ha 7 i betyg som något slags riktmärke för om en film är bra nog att se eller inte. Men den här gången så tror jag att det kan ha att göra med att den tydligen inte alls fått bra kritik i USA men hyllats i Europa (förklaring kan nog delvis utläsas i den här kommentaren). Och då är den nog väl värd att se i vilket fall som helst. Om inte annat för vinklingen om hur de nya sociala medierna påverkar informationen om kriget i Irak.

kniven.

Jag har någon slags skrivkramp. Det händer emellanåt och yttrar sig helt enkelt i att det inte finns något som vill omvandlas från tanke till ord. Precis ingenting. Det betyder inte att det inte finns något att skriva om. Tvärtom. Det är i omvandlingen det skiter sig. Men när jag väl erkänner det hela för mig själv, typ efter en vecka eller så, brukar det släppa. Kanske gör det det nu. Kanske inte. I vilket fall som helst tänkte jag bjuda på lite låtar som inte skulle vara så fantastiska utan inblandning av The Knife. Jag kom nämligen och tänka på deras storhet i fredags. Då spontantade vi in till några vi känner i grannhuset som har så radikalt annan musiksmak än mig (hårdrock vs the knife liksom) så vi enades i en varannan-låt-på-youtube-och-så-lyssnar-vi-ärligt-och-uppriktigt-på-varandras-låtar. Underbart roligt! Det hela slutade visserligen i att störningsjouren plingade på och sabbade den goda stämningen, men det är nästan glömt nu. Så om min skrivkramp inte släpper har ni något att göra tills jag återvänder. Men även om jag återvänder inom kort tycker jag att ni ska kika, eller åtminstone lyssna, på musiken. Sen kan ni helt av fri vilja hålla med mig i att det inte är svårt att tycka att det är snorigt bra. Enjoy.

Robyn - Who's That Girl



Röyksopp - What Else Is There



Jose Gonzales - Heartbeats

blame SL!

Ur en jobbrelaterad synvinkel har jag gjort enorma framsteg den senaste månaden. Jag har insett att jag inte kan hinna allt och att ingen heller kräver det av mig. Har även försökt att låta bli att styra upp saker som jag inte är direkt ansvarig för, vilket är mycket svårare än man kan tro. Detta tillsammans med att jag tillåtit mig själv att inte skämmas för att jag privatsurfar emellanåt (något jag för övrigt var övertygad om att jag skulle få skäll för när chefen tog ut mig på privat snack idag, men icke då - jag blev avdelningsansvarig i hans stundande frånvaro under ett par veckor) har gjort mig till en mycket mindre jobbstressad person. I förlängningen innebär det att jag blir en trevligare arbetskamrat samt antagligen även en skvätt trevligare i privatlivet. Och detta i sin tur leder till att jag har lättare att gå hem i vettig tid från jobbet, utan att få dåligt samvete, vilket gör att kvällarna efter jobbet oftast känns längre vilket gör att jag blir gladare och mår bättre och känner att jag kan unna mig att göra ingenting emellanåt. Så det hela blir en lycklig liten cirkel. Om det nu inte vore så att två personer under samma dag lyckas pricka brofästen och stoppa upp hela jävla SL. Det tog nästa två timmar att ta sig hem, och då fick vi ändå skjuts med bil av en av Ks kunder som tursamt nog var på hans kontor och ännu mer tursamt bor åt samma håll som vi. Men av min enda kväll på hela veckan då jag tänkt åka raka vägen hem från jobbet och äta middag på balkongen i solnedgången blev ingenting kvar. Solen gick ner samtidigt som jag slängde i pastan i kastrullen.

och jag blir återigen sugen på att bli kriminolog.

Vissa saker är i min värld väldigt självklara. De som begår brott är människor med samma typ av känslor som alla andra människor, oavsett hur hemsk deras gärning är. De som sitter i fängelse hamnar förr eller senare i samhället igen och kommer att handla i samma matbutik och träna på samma gym som dig eller någon du känner. Rånare, knarklangare och antagligen även Englas mördare. Uppdrag Granskning tog upp svensk kriminalvård igår i sitt reportage "För säkerhetens skull". Har läst några bloggar som tycker att reportaget var vinklat från internernas sida, och det är ju egentligen inget att lyfta så mycket på ögonen åt. Uppdrag Granskning är alltid vinklat. Det är liksom det som är deras styrka, även om de gör det på ett bättre sätt än exempelvis finfina program så som Insider. I vilket fall som helst, oavsett om man tycker att reportaget var för vinklat, så är det en oerhört intressant och viktig fråga som precis varenda kotte borde vara intresserad av. Så om du missade programmet igår kan du se reprisen på SVT1 ikväll kl 23.25, eller här på nätet där du även kan läsa om det ifall du inte har tid eller ork att se hela inslaget.

nu vet jag hur chokladkakor har det.

Igår fick jag välbehövlig massage. Massageoljan luktade choklad, vilket gav upphov till ett oemotståndligt chokladsug. Tyvärr hjälpte inte ens lite schweizernöt, utan jag låg utslagen i soffan och muttrade "Jag luktar nybakad chokladkaka" ända tills jag gick och duschade bort alltihopa. Idag saknar jag lukten och ångrar att jag duschade. Det var så mysigt på något sätt. Chokladkaka. Kladdkaka. Chokladmuffins. Mmmm.

tretton minuter över tolv forever.

Mamma och pappa anlände med ett lass med saker som ska bo hos oss. Förra årets beställda byrå, nu färdigrenoverad, tillsammans med gammalt smått och gott. Den ickefungerande väckarklockan är för tillfället min favoritpryl här hemma. Den är så snygg. Trots att vi inte vet var vi ska placera den ännu. Utnyttjade tillfället att ha tillgång till en stor bil och åkte till Ikea för att komplettera det gamla med att köpa nya balkongmöbler. Eftersom det verkade omöjligt att få tag på de vi helst ville ha fick vi tänka om. Tänkte om. Blev nöjda. Åkte till Ikea. Halva uppsättningen med möbler var slut trots att det stod att allt skulle finnas. Min ilska och besvikelse fick oanade proportioner och jag ville bara gråta när mamma skrattade och sa Förlåt, men du är dig så lik. Du blir precis lika besviken som du alltid blivit när det inte blir som du vill. Stängde in mig i sovrummet. Mamma lagade mat, pappa vankade utanför och frågade K försiktigt hur det var med mig. Lite trött bara. Okej till middagen igen. Välte ut ett glas vin av trötthet i hela kroppen som gjorde att armarna inte följde med. När de åkt hem sjönk jag ihop i soffan av utmattning. Jag ville inte ens se åt kartongerna som innehöll en halv uppsättning med balkongmöbler. K ville. Han packade upp och skruvade ihop och ställde ut på balkongen trots att solen för länge sen hade gått ner. Det blev inte som vi tänkt oss. Det blev bättre. Vi behöver inte åka till ångest-Ikea en gång till för att det ska bli komplett. Jag skämdes över min reaktion. Blev lättad och mer utmattad. Somnade som en stock och drömde mardrömmar om att jag var polis som hade en häktad person inlåst i mina föräldrars hus och den häktade slutade inte attackera mig. Idag känns det som att projektet med att placera ut våra nya gamla prylar räcker mer än väl som dagsverke.

vila i frid?

Folk dör på löpande band. Mammor, vänner och en hel del barn i Afrika. Men hur mycket jag än vill tro att alla lever vidare efter döden, kan jag inte släppa tanken på att det måste vara trångt nått så in åt helvete (ha-ha) där alla lever vidare. Frågan är då om det inte är bättre att inte leva vidare alls än att komma till ett ställe som är värre än t-centralen i rusningstrafik.
Allt man vill ha är ju lite lugn och ro.

välformulerade vänner i brist på skrivare.

Ända sen jag var en mycket liten flicka har jag önskat mig en skrivare kopplad direkt till hjärnan. Så att alla smarta tankar kommer direkt ner på papper. Väldigt praktiskt för att slippa komma ihåg ett smart resonemang när jag väl behöver det. I dagsläget skulle denna skrivare direkt påverka mängden blogginlägg, för jag har omöjligt tid eller ork att formulera om allt jag tänker på och vill skriva när jag väl sitter framför en dator. Som det här med den försvunna flickan Engla. Men som tur är har Erika skrivit ett inlägg som går väl ihop med mina tankar. Det finns nämligen en annan tvist på historien som är väldigt obehaglig, utöver det faktum att hon är försvunnen.

morgongodis.

Det är sällan jag ser på musikvideor nuförtiden, om jag inte råkar hamna på youtube någon söndagkväll i jakt på godis för ögat. Men för några veckor sedan råkade vi zappa förbi någon av de kanalerna som kallar sig för musikkanaler men knappt visar musik längre och en video startade precis upp. Både jag och K sa att den här låten kan bli hur bra som helst eller rakt åt helvete, allt beroende på refrängen. Så vi stoppade zappandet. Såg hela videon. Den var fin. Musiken likaså. Balsam. Nu kom den precis på P3 och min morgon känns helt plötsligt lite lättare. Eftersom jag är en snäll människa vill jag att er morgon också ska bli fin. Så varsågoda, Jason Mraz - I'm Yours.

svar på tal.

Det balkongbord vi tänkt att köpa i helgen på Ikea är slut i varenda jävla butik (eller varuhus som de kallar det). Jag försökte få hjälp via Fråga Anna. Det gick sådär.

sean penn kan han.

Trots att det är snart en vecka sen vi såg Into The Wild kan jag fortfarande inte formulera mig vettigt kring varför filmen antagligen är en av de bästa jag sett. Jag vet inte riktigt varför jag blev så oerhört berörd och rörd av en film som inte är deprimerande. När eftertexterna rullade var jag tvungen att be K sätta sig ner igen tills alla andra hade lämnat salongen eftersom jag grät floder utan någon möjlighet att sluta. Min reaktion bestod säkert endel i att jag faktiskt inte visste att filmen baserades på en verklig händelse, men jag tror att den är lika jävla bra även om man vet det. Dock så gråter jag kanske inte lika mycket nästa gång jag ser den. Det är en självklar film att köpa på dvd och jag får rysningar när jag ser trailern i efterhand. Nu kommer ni att ha skyhöga förväntningar på filmen efter det här inlägget som egentligen inte alls känns bra att skriva eftersom jag inte vet hur jag ska formulera mig. Och ni tycker kanske inte alls att den är lika bra när det är er tur att se den. Men det spelar ingen roll, för ni ska se den i vilket fall som helst.

tgif.

Det har tagit lite tid, men igår utnyttjade jag mitt ena presentkort. Utöver presentkortet handlade jag för så mycket pengar att det först nu börjar gå upp för mig hur jävla mycket pengar som drogs från mitt konto. Svettas varje gång tanken slår mig. Förhoppningsvis kommer jag att vara snyggare framöver än innan igår, men tänk om inte? Det är därför jag tycker bäst om att shoppa billigt eftersom det liksom inte går att bli lurad. Är saker skit så gör det inget eftersom det var billigt, och är det fantastiskt bra så har man ju gjort ett väldigt bra köp. Risken är alltså mycket större med dyra köp. Jag tycker inte om risker. Problemet är ju att jag inte heller tycker om reor. Men köpt är köpt och det är säkert väldigt bra. Men jag behöver en öl inom kort för att lugna ner mig lite extra. Tur är att jag har bokat in alkoholintag med K och Torgnysdotter. Den ena är småsjuk och den andra har inte druckit alkohol på ganska länge. Och så jag då, med min lätt nervösa framtoning. Detta kan bli en mycket trevlig kväll.

allt jag köper är grönt.

Bookbinders Design vann över Matton eftersom sistnämnda var nitiska med sin stängningstid medan Bookbinders fortfarande hade öppen dörr trots en minut efter stängning. Köpte anteckningsblocket med gröna blad på bilden. Älskar det, förutom möjligtvis den lilla detaljen att det är lite glittrigt. Glitter och rosa är tjafs. Men i övrigt är det perfekt. Lagom stort med spiral och snodd runt. Pennan får alltid plats i spiralen och blocket alltid i väskan. Det är inte heller för tjockt, vilket är viktigt ur synpunkten att man får dras med ett tjockt block för länge. För länge för att det ska hållas fint och ge inspiration till att skriva och då får man för sällan köpa nytt skrivblock. Visserligen går det att köpa nytt block innan det gamla har tagit slut, men då gör sig det dåliga samvetet påmint. Har redan skrivit tre sidor och jag skulle antagligen kunna bo bland pennor och block.

eller tidig trettioårskris?

Igår trodde jag på allvar att en 19-årig fotbollsspelare var tre år yngre än mig. Tills jag såg faktarutan i tidningen att födelseåret för honom var -88. Då blev jag lite rädd. Inte för att jag är två gånger de år jag trodde att jag var äldre, utan att jag själv såg mig som 22-23. Jag vet ju mycket väl att jag snart är 26. Är det här början på åldersnoja? Har aldrig haft åldersnoja och vill aldrig ha det. Fan.