låt mig presentera: blekansikten

K är inte bara duktig på att baka, han är snäll också. Han bakar nämligen alltid så att jag kan äta kakorna, alltså utan vete och mjölkprodukter. Inte alltid så lätt, men han försöker. Alltid. Nu har han försökt baka pepparkakor. De blev väldigt bleka. Vi kallar dem för blekansikten istället för pepparkakor. Men jag kan äta dem!*


* Inte jag! gastar K som vägrar befatta sig med dem eftersom de i hans ögon blev misslyckade. Han undrar dessutom om det finns brun karamellfärg.

i-landsproblem deluxe att ljudspåret är borttaget på alla icke-live-versioner av låten på youtube.

Tydligen så ska Karin Dreijer inte fortsätta med sitt projekt Fever Ray, det lutar istället åt en ny skiva med The Knife. Även om allt hon rör vid verkar bli guld är trots allt The Knife det som glänser mest (håhåhå vad tjusigt!) och även om det tar år att skapa ett nytt album har jag redan börjat längta. Fast det ska bli väldigt roligt att se henne live imorgon på Cirkus. Sittplatser har vi också, som sig bör. För övrigt heter världens bästa låt Heartbeats.

osmart är skitgott.

Att äta K-bakade kakor en söndag klockan 22.30 är kanske inte det bästa kostrådet, men det är ju så förbannat gott! Rekommenderar det starkt som livsnjuteri.

sånt jag inte riktigt förstår på facebook, del 2.

Dagliga statusuppdateringar som i detalj berättar hur upptagen/stressad statusuppdateraren är. Dessa personer sammanfaller ofta med de som genomför flest quiz om t ex vilken grönsak de egentligen är. Jag har mycket svårt att ta dessa personers upptagenhet på allvar.

sånt jag inte riktigt förstår på facebook, del 1.

Takida. Plötsligt skriver alla om Takida. Är inte de skitdåliga?

ett par ufon har landat.

Vi bor väldigt nära en idrottsarena som just nu genomgår någon form av upprustning. Det betyder att strålkastarna är igång i stort sett dygnet runt. Det är det första vi ser när vi vaknar och det sista vi ser innan vi somnar. Och det är ju inte några lågenergilampor vi snackar om. Tycker min urusla mobilkamera illustrerar det hela rätt bra. Blir ju bländad bara att att kolla på bilden.

det behöver varken vara svårt eller dyrt att ge.

Emma skriver om ett projekt i Aberdeen där man enkelt kan ge en julklapp till ett barn som "...vi tror inte får möjlighet till en sådan jul vi andra tar för givet". Jag skulle verkligen vilja kunna göra samma sak här i Stockholm. Vet någon om det finns något liknande? Det blir nog ett par inköpt i Unicefs gåvoshop (den billigaste gåvan kostar 40:- och är 28 doser poliovaccin) inför julen, men jag skulle gärna vilja ha möjligheten att ge till ett barn lokalt också.

en bukett i veckan borde vara obligatoriskt.

Färska blommor måste väl ändå vara ett det bästa och enklaste knepet för hemtrevnad. För det första är de ju nästan alltid väldigt fina, och för det andra gör ju färska blommor att man vill hålla rent och snyggt och då blir det städat nästan automatiskt. Vi har just nu rosa tulpaner hemma. Jag och rosa är ju inte riktigt polare, men en färsk blomma kommer undan med det mesta.

och hur var London?

London var tjugo personer från Finland, Holland, Tyskland, Schweiz, Frankrike, Irland, Storbritannien och Sverige (såklart) som i stort sett jobbar med samma sak som mig. London var märkligt hotell, möten möten möten möten, skratt, en och annan öl, brandlarm och så en livekonsert som lunchunderhållning. London var alltså mycket fint. Längtar dock än mer då jag och K åker dit och faktiskt hinner göra något än att bara jobba, äta, sova, skratta, åka tunnelbana. Ni får för övrigt gärna fortsätta att tipsa.

gissar på att högen består av cirka femtiofem stycken.

Har en stor hög med olästa böcker hemma, precis som de flesta andra. Och precis som för alla andra växer ju den där högen oftare än den minskar. Men det är ju egentligen inte så konstigt eftersom det vanligtvis går fortare att skaffa nya böcker än att läsa dem. Till exempel blev bidraget till högen en hel papperspåse större sist jag träffade pappa, och en halvtimme på Heathrow igår genererade fyra nya fantastiska bidrag till den engelska delen av högen. Den engelska delen är min favoritdel. Ser mest fram emot att läsa The Curious Incident of the Dog in the night-time. Bokomslaget är så fint och texten på baksidan gör mig glad:

The Curious Incident of the Dog in the Night-Time is a murder mystery novel like no other. The detective, and narrator, is Christopher Boone. Christopher is fifteen and has Asperger's, a form of autism. He knows a very great deal about maths and very little about human beings. He loves lists, patterns and the truth. He hates the colours yellow and brown and being touched. He has never gone further than the end of the road on his own, but when he finds a neighbour's dog murdered he sets out on a terrifying journey which will turn his whole world upside down.

Tjejen i kassan sa dessutom att det var en av de bästa böckerna hon har läst och jag får starka Extremt högt och otroligt nära-vibbar. Och nu läser jag om killen med Aspergers som gömt sig i New Yorks tunnelbana och vill bara börja läsa direkt. Känns väldigt i-landsproblem att jag är irriterad över att jag har två halvlästa böcker jag måste pressa mig igenom först. Jag är nämligen inte typen som lägger ifrån mig böcker i första taget. Känns inte rätt i magen att hålla på med sånt, även om det är mycket nära självplågeri emellanåt.

den enda trösten är väl att det hade varit lika jävligt om jag tagit taxi.

I söndags försökte jag vara en mycket duktig anställd. Jag tänkte spara pengar till företaget genom att ta flygbussen istället för Arlanda Express. Det höll på att kosta mig all vett och sans. Självklart inträffade en trafikolycka och alla fyra filerna stod i stort sett still. I 40 minuter. Lätt panik. Och det är som vanligt ovissheten som är det värsta. Hade jag bara vetat direkt att jag skulle missa flyget så hade jag ju kunnat börja styra upp åtgärdsplaner. Men att sitta där på en buss med en skrikande unge med tillhörande skrikande mamma på sätet bakom och inte ha den blekaste jävla aning om trafiken ska börja rulla om en halv minut eller om två timmar är hjärtklappsgråtfärdigsjobbigt gånger sjutton. Men chauffören var en smart kille och lyckades via några småvägar lirka oss till Arlanda. Och jag hann med flyget. Och gå på toaletten.

ingen snigel på ögat här icke.

Radiotjänst senaste påhitt är riktigt roligt. Jag gillar den på NK bäst, får lite lätt rysningar när fyra våningar tar i.

ljusterapi.

Solen skiner! Och det är lördag! Fatta höga odds på den. Häromdagen hade Stockholm haft 3,8 soltimmar hittills i november. Nu är vi säkert uppe i 5 eller till och med 6, vilket känns magiskt! Jag har lust att promenera i timmar och fotografera, men lär inte hinna. Ska storhandla så kylen är välfylld innan det rasar in ett gäng vänner och ett barn för middag och öl. Gärna hinna med att packa också, för i morgon åker jag till London i jobb några dagar. Icke så pjåkigt det heller.

färgade håret för fyra veckor sen, men det har ingen upptäckt ännu.

Idag har jag kjol på mig, vilket är mycket mycket ovanligt. Hade väntat mig att åtminstone några skulle reagera, men icke! Däremot kommenterade fyra kollegor att jag hade en snygg kofta på mig och Den är ny va? fast jag har haft den till jobbet kanske fem-sex gånger den här hösten. Och det är minst sagt en tröja som syns. Strax efter lunch uppmärksammade dock en kollega att något var annorlunda med mig idag. Han tyckte jag hade snygga shorts.

"Träningen är militäriskt sträng. Ingen får lämna rummet, hur jobbigt det än blir."

Jag var verkligen helt slutkörd efter bikramyogan förra helgen. Låg som ett kolli i soffan och tryckte i mig kakor och frukt och vatten för att försöka återfå någon form av energi men utan framgång. Kände mig minst sagt oerhört klen. Därför var det med glädje jag läste artikeln i dagens SvD där en person som framställs som väldigt vältränad säger att Första gången var som att hamna i helvetet. Jag hade högläsning för K vid frukostbordet och kände mig inte alls lika klen längre. Men det där är nog inte rätt form av yoga för mig, även om det var väldigt roligt att testa (i efterhand, inte under passet) och jag säkert kan tänka mig att gå någon mer gång i framtiden. Men att byta ut poweryogan mot bikram? Njet.

vi är noga med att dela upp sysslorna i hemmet.

- Jag måste fixa den där diskpannan.
- Diskpannan?
- Stek.
- Jaha. jag gör det. Du kan hacka skit.
- Jag kan hacka skit.

skulle gissa att vi hinner med två eller tre.

I torsdags var vi på förhandsvisning av Shrink (helt ok film, bra om man gillar Kevin Spacey) och fick bland annat årskort till Stockholms Filmfestival på köpet. Dessutom hade jag tidigare på dagen, helt ovetandes om att man behöver just ett medlemskort för att kunna se filmerna på festivalen, vunnit två biobiljetter till festivalen. Sicket urbra sammanträffande! Men då är ju frågan vilka filmer man ska se? Det finns ju ett par tre filmer att välja på så att säga, närmare bestämt 180 stycken. Under perioden festivalen pågår ska jag dessutom hinna med tre dagar i London och lite annat som innebär icke-bio-möjlighet. Hjälp?

lite lördagssnusk.

Precis lyssnat på Porrkriget (P3 Dokumentär) och vill genast börja läsa Porr, horor och femnister av Petra Östergren som står oläst i bokhyllan. Någon som läst? Åsikt?

photo boot är himla praktiskt.

Varför bestämmer sig vädret för att vara som mest regngrått just på lördagar? Det är sånt jävla pissväder att vi måste ha alla kvällsmyslamporna tända mitt på blanka dagen. I och för sig är det lite mysigt också. Men ändå, en skvätt sol hade liksom inte varit helt fel. Men jag ska inte klaga mer nu. K väckte mig för drygt en timme sen med orden Jag har bakat nu, vill du ha en kaka till frukost? Och igår var det en sån där perfekt fredagskväll. Halv fem var jag magiskt trött och slut på jobbet, fick sms om AW, mötte upp lite folk på Allmänna Galleriet, drack tre öl, skrattade, åkte hem, stekte pannkakor, åt pannkakor med äppelmos, tittade på bästa Skavlan, såg Broarna i Madison County för första gången och grät en störtflod innan jag somnade som en liten gris.

på begäran: resultatfleecen på bild.

Gravidposen känns innovativ.

har blivit med äpple!

Eftersom K tjackat ny dator ärver jag hans gamla. Det är inget dåligt arv direkt, det är nämligen inget mindre än en macbook! Hur fint som helst. Mitt liv kommer bli bättre och blogginläggen fler. Vad som händer med mina gamla dator, gamla Bettan, är dock oklart. Min bror* frågade om jag skulle sälja datorn. Jag skrattade rakt ut.


* Jag ärvde gamla Bettan av brorsan en gång i tiden. Hans gamla jobblaptop som jag köpte av hans jobb för 800 kronor. Redan när jag köpte den för femsex år sedan var datorn alltså pensionär och ansedd som oduglig.

resultatfleece i mitt hjärta.

En gång i tiden jobbade jag på ett företag som gav bort produkter med företagsnamnet på i julklapp till de anställda. Ett år fick vi fleecetröjor. Jag var snabb som en iller och haffade en i den eftertraktade storleken small. I denna lilla storlek rymdes jag plus ett par stora bylsiga tröjor utan minsta problem. Perfekt för den som fryser mycket och ofta. Det här var julen 2002. Sedan dess har jag burit min fleecetröja hemma varje dag med undantag för ett par sommarmånader per år. Det är världens bästa plagg och jag är tveksam om jag skulle ha överlevt alla dessa år utan min fleecetröja. Älskar min resultatfleece!

Och här skulle egentligen blogginlägget vara slut. Skrev det på tunnelbanan hem idag då jag frös och längtade hem till fleecen. Men när jag kom hem hittade jag den inte. Fick en svag men otäck minnesbild att jag inte kunde hitta den igår heller. Letade överallt där jag brukar dumpa kläder. På toaletten, i hallen, i garderoben, i soffan, under sängen, bredvid sängen och i tvättkorgen.
Ingenstans.
Borta.
Det känns inte alls kul.


Uppdatering: JAG HAR HITTAT DEN!!!!!!! I lådan med träningskläder. Ologiskt.

nätverka.

Idag åt jag lunch med en person som ville träffa mig eftersom hon tycker att jag gör ett bra jobb. Vi känner inte varandra. Aldrig träffats tidigare. Men när resultatet av mitt jobb möttes med henne på the internet så började hon ta upp det jag gör (under namnet på det företag jag jobbar på) som bra exempel när hon håller föredrag och presentationer. Och så föreslog hon en lunch för hon gillar att hålla kontakten med duktiga tjejer. Det värmer så fint i hjärtat. Plus att det var väldigt trevligt.

tanken var god, men....

K försökte muntra upp mig när jag klagade över att träningsvärken bara ökar i styrka, men det gick sisådär:

90 minuter är lika långt som 40 grader är varmt.

Bikramyoga betyder yoga i 90 minuter i ungefär 40 graders värme. Efter instruktioner hade vi med oss tre handdukar var. En liten för att torka ansiktet från svett under passets gång, en stor som täcker yogamattan för att förhindra halka och så en till duschen efteråt. Innan passet började viskade vi Jag är nervös! och Vad har vi gett oss in på? till varandra. Mitt i passet tyckte jag att det här var det dummaste jag gett mig in på. Någonsin. Så fort passet var över ändrades den åsikten, men jag känner mig ändå totalt överkörd. Oavsett vad jag egentligen tyckte (jag har inte lyckats klura ut det ännu) har jag aldrig svettats så mycket i hela mitt liv. Det var galet. Som att någon hällde en hink med svett över huvudet på en varje minut.

tack på förhand.

I början av januari drar vi en långweekend mitt i veckan till London. Eftersom jag bara varit där som fjortonåring eller i jobb (vilket antagligen inträffar en gång till innan vi åker själva) får ni gärna peppra kommentatorsfältet med bra tips. Typ bra restauranger, roliga butiker och sköna pubar. Okej?

jag anar ugglor i soffan!

Ugglor i soffan är inte så pjåkigt. De fick dessutom sällskap av några svampar.

storhetsvansinne eller personlighetsklyvning?

Ni har ju faktiskt haft förmånen av att se mig i en uppsjö av varianter genom bloggåren. Det är liksom bara att välja hur ni gillar mig bäst. Som hårdrockare, t. urban, cowboyen gary, avatar eller som lilla my?

hej jag heter lilla my och jag är ARG.

Temat var filmkaraktärer, alla var utklädda och Lilla My lämnade ingen oberörd. Tappade räkningen på hur många som kom fram och påpekade att Du ser lite arg ut. Lilla My svarade Jag är arg! varje gång (på finlandssvenska). Såklart. Men sicken hejdundrande fest det var. Perfekt festlokal någonstans jättelångt bort, festdeltagarna var allt från tonåringar till pensionärer, vi kände nästan ingen när vi kom dit men desto fler när vi åkte sju pers i en liten taxi hem, tre liveband spelade och ölen kostade 15 kronor i baren.

pausmusik i väntan på att jag ska ha tid att blogga.